Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
På sistone har jag funderat en hel del på ordet pensionär, något jag själv är numera även om jag inte riktigt identifierar mig som en sådan.
Blixten och jag är födda samma år och i veckan frågade jag honom om han ansåg att vi var typiska pensionärer. Han gillade inte frågan och sa att han inte tycker om dem som delar in människor i olika fack. Där håller jag med honom.
Men vad man än kallar den grupp vi åldersmässigt tillhör, pangis, panschis eller pannsjo, är vi aldrig så populära som när det drar ihop sig till val – som denna sommar. Då flörtar politikerna med oss vill jag lova och sommaren 2026 har väl knappast varit något undantag?
Personligen känner jag mig inte pensionerad trots att det snart har gått fyra år sedan jag lämnade ifrån mig passerkort, dator och mobiltelefon till arbetsgivaren jag hade haft i drygt 42 år. Jag är snarare passionerad. Kanske beror det på att jag har en hel del att sysselsätta mig med i stället för att behöva gå upp i ottan för att arbeta fem dagar i veckan.
Jag läste en enkät från en förskola där man hade ställt frågan ”Vad gör en pensionär?” till några femåringar.
Nu kan jag göra saker i mitt eget tempo och kan kosta på mig att ägna en hel dag åt ”ingenting särskilt”. Det är lördag hela veckan, som min kompis Agnes sa häromdagen. Det var hon som inför min pensionering för snart fyra år sedan gav mig rådet att fördela gracerna. Du ska bara göra en sak varje dag, förmanade hon mig.
Det lät ju bra och jag försöker hålla mig till det, men det brukar spricka lagom till lunch.
Jag läste en enkät från en förskola där man hade ställt frågan ”Vad gör en pensionär?” till några femåringar. En av dem svarade: ”De är bara hemma. Kanske sitter de i sin hammock om de har någon.”
Svaret gjorde mig full i skratt för jag kom att tänka på mamma och hennes bror och den vånda de kände inför morfars 60-årsdag 1961. Vad skulle de köpa i present? Morfar, som nästan aldrig satt stilla när han var på sommarstället, skulle få en hammock. Problemet var hur den skulle fraktas ut till skärgården utan att han märkte något, men det gick bra.
Om morfar blev glad över presenten?
Långt därifrån. Han tog det som en förolämpning.
Jag skulle gärna ha en hammock. Frågan är bara var jag skulle ställa den.
Läs mer:
EKG:s senaste kåseri: Karameller, ”Dallas” och andra godsaker från förr
EKG-klassikern (2025: Festligt även till vardags
Veckans mest lästa kåseri: Lillebror: Vilken jättebra svenska jag talar!
Alla DN:s kåserier finns samlade här.