Synen av två ståtliga hästar som skrittar över övergångsstället mitt i Stockholm får förbipasserande att reagera förtjust.
”Får jag lov att ta en bild?” frågar en tjej och riktar mobilkameran mot hästen Sol. Vid det här laget är hon van vid att fotograferas. Sedan ett år tillbaka har den gråa unghästen tillsammans med sin ryttare, Johanna St Michaels, färdats i etapper tvärs igenom Sverige i sammanlagt 50 mil. DN möter dem när de precis gått i mål på Gärdet i Stockholm.
– Det känns skönt att vara klar. Det har varit otroligt mycket planering. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så slitsamt, säger Johanna St Michaels som unnar sig en stunds paus medan hästarna mumsar på hö.
– Det är inte ridningen som är så jobbig, utan att sadla hästarna och att packa upp och ner hagar som jag sprungit runt och satt upp åt dem i skogen. Och så har jag sovit i skift för att se till dem. De rymde ju häromdagen, säger hon.
Hästen Sol och hennes medföljare, den nordsvenska travaren Lea, hade dock inte kommit så långt, utan stod bara en bit bort och åt gräs när de återfanns efter rymningen.
Ritten genom Sverige, som går under titeln Democratic cowgirl, ska bli en fotobok och en film. Under resan intervjuar Johanna St Michaels en slumpvis utvald person om dagen för att prata om tankar om klimatet inför valet 2026. Det har blivit ett femtiotal intervjuer, och även filosofen och författaren Jonna Bornemark medverkar.
– Hur kan vi leva ett gott liv, och ändå rädda planeten? Filmen kommer att handla om hur vi ska kunna förverkliga våra drömmar klimatsmart. Men jag märkte att folk inte var så intresserade av att prata om klimatet, utan hellre pratade om sjukvården, hur vi ska sköta skogen eller andra saker som låg dem nära om hjärtat. Men min roll är inte att vara journalist, utan att bara lyssna på människor.
Under det gångna året har hon träffat allt ifrån tonårstjejer med epa-traktorer som är arga över SD:s tidigare abortpolitik, till pensionärer som bjudit hem henne på middag. Som 84-årige Ronny i värmländska Molkom. Han hade ägnat 14 år av sitt yrkesliv åt att gräva diken med grävskopa i våtmarkerna. Nu såg han hur alla dikena fylldes igen, eftersom man insett att det är onödigt och dåligt för klimatet. Även en familj i Norberg gjorde intryck på regissören:
– De slutade äta kött i ett helt år för att kunna göra en resa i Europa. Jag blev grymt imponerad av dem, säger Johanna St Michaels, som är uppväxt i Årjäng i Värmland, men bor i Göteborg.
Hästen Sol skrapar med hoven i marken och får en spann vatten att dricka. Kärleken till hästar har Johanna St Michaels burit med sig sedan barnsben, och som tonåring tränade hon travhästar. Dessutom var hon fotmodell och i tjugoårsåldern fick hon ett drömkontrakt efter att ha gått på en audition i Central Park i New York där hon skulle rida på en ponny. Under tio år bodde hon i New York och livnärde sig på att fronta reklamkampanjer för herrparfymen Stetson. I reklamfilmerna satt hon bakom de manliga modellerna på hästryggen, och trots att det var hon som stod för ridkunskaperna skulle det i filmerna se ut som att det var mannen som gjorde jobbet.
– Jag skulle sitta och slänga med håret och se beundrande på de muskulösa machomännen, fast egentligen var det jag som red. Men det var ett lukrativt jobb, säger hon och ler vid minnet.
I Democratic cowgirl-projektet råder det dock ingen tvekan om vem som håller i tyglarna. Sol var ”som en vildhäst”, säger Johanna St Michaels som själv red in henne, och nu hyrs båda hästarna in till projektet. Idén till filmen och boken föddes i drömmen om att köpa en egen häst.
– Men jag fick klimatångest, för hästar har ganska stor klimatpåverkan: de ska ha hö, köras i hästtransporter, få mediciner.
Johanna St Michaels började reflektera över hur andra människor gör för att uppfylla sina drömmar och samtidigt möta klimathotet.
– Då slog det mig att jag ville rida tvärs över Sverige, rakt genom hjärtat, där det finns malm och skog, som vi fått vårt välstånd ifrån. Jag upplever att det pratas mycket om klimatet i Göteborg, och nu ville jag se hur människor på landsbygden har det och varför det är så polariserat.
Ritten började i Töcksfors, nära den norska gränsen, och nu – 50 mil senare i en takt på fem kilometer i timmen – stiger regissören av sadeln i huvudstaden.
– Resan har förändrat min blick på naturen, som tyvärr är väldigt utarmad. Jag har bara träffat en älg, och alla stigar och skogsvägar är igenvuxna. Det finns bara snårskog, säger hon och ser sammanbiten ut.
– Om jag har så svårt att ta mig genom skogen, så måste det vara hopplöst för djuren att ta sig över de stora vägarna. Vi har bara byggt ut för bilar, men inte tänkt på fotgängare, cyklister och djur.
Fakta.Democratic cowgirl
Regissören Johanna St Michaels rider tvärs över Sverige, från Töcksfors, nära norska gränsen, till Stockholm. Längs vägen intervjuar hon människor om klimatet. Hästarna Sol och Lea är hennes följeslagare.
Projektet ska bli en film och en fotobok, enligt planen nästa år. Filosofen Jonna Bornemark medverkar och pratar om demokrati.
Ritten är inspirerad av långsryttaren och upptäcktsresanden Linde Klinkowström-von Rosen som red genom Europa på sin häst Castor i början av 1900-talet.
Läs mer:
Vild natur ska förändra Danmark – men ”hästmaffian” protesterar
Anna-Lena Laurén: Hästen vi lämnade i Ryssland – och hur vi återförenades
