Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Mary Beard
”På tal om klassiker”
Natur & Kultur, september
Efter denna heta Odysseus-sommar borde det finnas en större marknad för antiken. Det mest spännande jag läste under våren var Emily Wilsons långa förord till hennes engelska översättning av ”Odysséen”. Vilken smart och bildad guide till verket! Dammig respekt dödar klassikerna. Det påminner om hållningen hos den äldre antikvetaren Mary Beard i Cambridge. Hennes bubblade entusiasm för ämnet är oemotståndlig. I ”På tal om klassiker” diskuterar hon hur det gamla lever vidare.
Ingrid Carlberg
”Den osynliga ledamoten”
Norstedts, oktober
Ingrid Carlberg har förmågan att skriva dokumentärt inträngande om nuet och 1900-talets dramatiska historia. Hur ska det gå med den svenska upplysningen, det sena 1700-talet? Det lär vi få se i hennes bok om den gäckande Anna Maria Lenngren. Mycket man inte vet, då Lenngren oftast skrev anonymt. Men i det litterära Stockholm och Svenska Akademien hade man koll på hennes snille. Låt se vad Carlberg grävt fram om dåtidens könsroller, censur och maktordningar.
Lisa Boda
”Dom kallar oss kulturtanter”
Romanus & Selling, september
Utan läsare och publik dör kulturen. Och vore det inte för kvinnorna skulle det se riktigt illa ut. Vad pysslar alla män med? Debutanten Lisa Boda skriver i SvB:s Höstens böcker att hon brukar föreställa sig hur det skulle se ut om alla kvinnor över femtio måste lämna publiken. Tomt och ödsligt. Men om kulturtanter finns det inte så mycket forskat och skrivet. Det har Boda åtgärdat i denna reportagebok. Alla roliga möten på resor i landet har botat hennes rädsla för att åldras.
Peter Englund
”Om att misslyckas”
Natur & Kultur, september
Ibland går det åt helvete. Vissa fiaskon är förstås mer grandiosa, ödesdigra och historiskt intressanta än andra. Typ konstnärliga, politiska och tekniska misslyckanden som i regel sker i fullt dagsljus. Peter Englund undersöker några mer eller mindre kända fall i en kompakt liten essäbok. Hur mycket vågar vi riska? Bättre lyss till den sträng som brast – eller? Vissa nederlag svider värre än andra. Ibland, skriver Englund, ska man bara ge upp i tid och ta smällen. Annars blir priset mycket högre.
Petter Lindgren
”En bok om Bodil Malmsten”
Polaris, oktober
För tio år sedan avled Bodil Malmsten, 71 år gammal. Hon kommenterade det i förväg i diktsamlingen ”Det här är hjärtat” som blev hennes sista bok: ”Personer som säger/Gå bort/när de menar dö/Jag hatar dem/De ska dö/Alla ska dö”. Malmsten hade den avundsvärda förmågan att lyckas skaffa sig nya läsare. Yngre fans. Och hennes folkliga genomslag kan man se i antalet citat i frågespalter och minnesord. Poeten och kritikern Petter Lindgren har skrivit den första biografin.
Patrick Radden Keefe
”Oligarkens son”
Weyler, oktober
Den här boken längtar jag efter. Har redan träffat två välinformerade och entusiastiska källor som läst den på engelska under sommaren. Tung och underhållande reportagekonst. Vilket Radden Keefe redan uppvisat i böckerna ”Säg inget” och ”Smärtans imperium”. Han skriver gärna om makt, brott och korruption. Läs hans samlade texter från The New Yorker i volymen ”Gangsters”. Ja, vad hände egentligen 19-årige Zac som hittas död i Themsen? ”Oligarkens son” utspelar sig alltså i London.
Maggie Strömberg & Torbjörn Nilsson
”L’amour toujours”
Albert Bonniers förlag, oktober
Det har onekligen hänt en del i svensk politik under 20-talet. Världen har knackat på. Effekterna av flyktingkrisen, pandemin och kriget i Ukraina har skakat om nationen. Natoanslutningen och Tidöregeringen de mest synliga effekterna. Om den förra skrev SvD:s radarpar Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson ”Högt över havet” (2024). Nu är det dags för den senare. Men tajmningen? Den boken skulle jag hellre ha läst före valet. Kan också bli en upplysande gravskrift.
Tor Wennerberg
”Det auktoritära begäret”
Ordfront, oktober
Vi måste tyvärr prata om våldsamma ungar och narcissistiska män. Klyftan mellan män och kvinnor växer. Pojkar dras klart oftare till extremt våld och auktoritär högerpolitik. Kvinnor fattar bättre. Hur ska man förklara det? Lägre utbildningsnivå, brist på kunskap om omsorgens betydelse? Troligen. Större lust till makt? Ibland. Tor Wennerberg pendlar mellan historia, psykologi och samhälle för att ringa in fenomenet. Otrygga och utsatta pojkar lär behöva hjälp, inte fängelse.
Samar Yazbek
”Ge er av, annars dör ni”
Ordfront, oktober
Författaren Samar Yazbek har blivit en omistlig röst från krigens Mellanöstern. I reportageböcker och romaner kommer vi nära alla som drabbats. Hennes isande starka bok från Syrien, ”Resa in i tomheten” (2015), gick rakt in i kroppen. Undertiteln till höstens bok är ”Berättelser från folkmordets Gaza”. I Qatar har Yazbek intervjuat palestinier som skadats svårt men överlevt. Gamla som unga. De amputerade och traumatiserade. Antalet civila offer för Israels övervåld är groteskt högt.
Klas Östergren
”Sju decennier”
Polaris, september
Klas Östergren har jag läst sen tonåren. Han har blivit en samtida följeslagare – och de är inte så många. Ständigt produktiv på hög nivå. Höstens roman heter ”Inkokt ruda”. Samtidigt kommer ett urval med Östergrens journalistik och essäistik från sju decennier. Jag minns ungdomens första urval från 1983: ”Slangbella”. Han skrev mest i Expressen och Månadsjournalen då. Lär nog kretsa en del kring Paris och konst även denna gång. Plus matlagning av robust och klassiskt snitt.
Läs andra texter av Jan Eklund
Läs mer:
Malin Ullgren & Jonas Thente: 10 skönlitterära böcker att se fram emot i höst