Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Om glaciärernas isar smälter i rekordfart i Antarktis – och det gör de enligt ett internationellt forskningsteam som studerat dem i sju år – riskerar havsnära fiskelägen, bostäder och sommarhus att hamna under vatten.
För att ge något hum om vilka vattenmassor det handlar om: Thwaites-glaciären, även kallad Domedagsglaciären, står för fyra procent av havsnivåhöjningen just nu. Om hela glaciären kollapsar stiger havet med 65 cm.
Glaciären förlorar i genomsnitt runt 8 000 badkar med vatten – i sekunden.
I bästa fall handlar det om några decimeters havsnivåhöjning – i värsta fall om flera meters global havsnivåhöjning redan om cirka 120 år, enligt oceanograf Ola Kalén vid SMHI.
Allt handlar om hur snabbt isen smälter på Grönland och Antarktis.
Det är ogreppbar fakta, men likafullt fakta. Och något som stadsplanerare, kommunledningar och krismyndigheter måste förhålla sig till. Framför allt måste politiken ta till sig informationen och förstå krisscenariorna. Helst innan samhällena hamnar under vatten.
Förbereda reträttområden? Inte tillåta nybyggnation nära havsbandet?
Den globala uppvärmningen, orsakad av våra utsläpp, är tveklöst anledningen till att människan kanske får gå till reträtt när havet tar över.
50 000 byggnader längs Sveriges kuster befinner sig i farozonen enligt Myndigheten för civilt försvar (MCF). Av dem är 10 000 bostadshus till ett fastighetsvärde av 100 miljarder visar DN:s kartläggning.
Ekonomisk förlust, försäkringsbolag som börjar dra öronen åt sig när det byggs i översvämningsdrabbade områden och tvister om skyddsvallar som förstör utsikten.
I dag ingår översvämningsskydd i hemförsäkringen men i takt med höjda havsnivåer och fler extrema väderhändelser förs diskussioner i försäkringsbranschen om att översvämmade hus inte alltid kan betraktas som ”plötslig oförutsedd skada”.
Än finns tid att ta makten över havet. Såväl genom skyddsvallar som sänkta utsläpp.
Ofta är det små samfälligheter som får ta ansvar för att skydda egendomen, ibland i konflikt med kommuner. Kommuners ansvar sträcker sig till att bedöma risken för översvämningar, ras, skred och erosion som växer med klimatförändringarna, och visa hur riskerna kan dämpas.
Det handlar om mycket pengar. Skulle Malmö bygga kustskydd för stadskärnan beräknas det kosta 2,5-6 miljarder.
Förra året skedde en uppluckring av strandskyddet. Kortfattat innebär lagändringarna att strandskydd inte längre gäller vid små sjöar och vattendrag. En liberalisering som välkomnades av många.
Men borde man inte fundera på hur man bygger längs kusterna, hur exklusivt en havsutsikt än må vara? Och framför allt, vem betalar?
Än finns tid att ta makten över havet. Såväl genom skyddsvallar som sänkta utsläpp.
Läs mer:
Ledare: Inte en sommar till – de tragiska drunkningsolyckorna måste få ett slut
Lisa Magnusson: Vi ska inte slösa en enda skattekrona på ”existentiell hälsa”