Gasvarnare inne på Luleå hamns område larmade för vätecyanid under tisdagen. Enligt hamnbolaget ska de gasvarnare som larmat inte ha varit kalibrerade. Hela hamnen stängdes ner på onsdagen, preliminärt fram till lunch.
Samtidigt pågår arbetet med att undersöka platsen.
”Vi sätter säkerheten främst”, skriver Stina Sundén Jansson, kommunikationschef vid Luleå hamn i ett sms till DN.
När DN kommer till platsen strax före klockan 09 är det stilla i området. En person som vaktar vid en infart uppger att nya besked om läget väntas inom kort.
Bolaget skriver på sin hemsida att det har utförts en rad mätningar under tisdagskvällen, samt under natten mot onsdagen. Nattens mätningar med kalibrerade gasvarnare ska inte ha gett utslag, enligt bolagets besked under morgonen.
Luleå hamn ligger på Svartön i nära anslutning till ett stort industriområde. Ungefär en kilometer bort har SSAB tills vidare pausat allt arbete på byggarbetsplatsen för ett elektrostålverk, efter att ett 20-tal arbetare har drabbats av sjukdom.
Martin Gidlund, kommunikatör på SSAB, säger att bolaget känner till gaslarmet från hamnen men inte har mer information än så. Han säger att stålbolaget har testat marken inne på det egna området för cyanider.
– När vi har fått utslag har det varit så låga värden att det inte skulle vara farligt och att det har varit i bunden form som gör att det inte skulle bli till en gas, säger han till DN.
Texten uppdateras.
Fakta.HCN, Cyanväte (Vätecyanid)
● Vätecyanid framställs industriellt men är även en biprodukt vid vissa förbränningsprocesser (koksugnar och annan förbränning).
● Ämnet används vid produktion av syntetfibrer, plaster, pesticider och färgämnen samt i kemisk syntes.
● Den viktigaste spridningsvägen är via luft och större punktkällor till cyanväte i miljön är bland annat utsläpp från metallindustrin och från olika förbränningsprocesser.
● Förtäring, hudkontakt eller inandning kan vara dödligt eller ge upphov till mycket allvarlig förgiftning. Förgiftning kan ge upphov till kramper, medvetslöshet, andnöd och hjärtpåverkan.
Källa: Naturvårdsverket
