Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Jag blev manipulerad och lurad”.
Rubrikerna ser likadana ut världen över, i Norge, Sverige, Frankrike, Nederländerna. Det är kronprinsessan Mette-Marit som citeras efter intervjun i NRK som lades ut på fredagens morgon.
Säkerligen en rubrik som det norska hovets informationsavdelning är mycket nöjd med.
Det är sju veckor sedan Epsteindokumenten offentliggjordes och under lika lång tid har en förväntan om förklaringar från norska kungahuset funnits. Ger intervjun svar? Egentligen inte.
Mette-Marit lyfter fram att hon lider av en svår sjukdom, liksom rättegången och våldtäktsanklagelserna mot sonen Marius. Båda sakerna är naturligtvis otroligt jobbiga. Men behövde några strategiska talepunkter och en arrangerad scen ta två månader?
Kronprinsessan uttrycker medkänsla med offren, hon har lätt för att gråta. Men framför allt uttrycker hon medkänsla med sig själv
Talepunkterna handlar om hennes rätt till integritet, därav vägran att svara ordentligt på de centrala frågorna, samt att hon blev just manipulerad. Scenen är att kronprinsen sitter bredvid henne och garanterar fortsatt enighet.
Kronprinsessan uttrycker medkänsla med offren, hon har lätt för att gråta. Men framför allt uttrycker hon medkänsla med sig själv. Hon antyder att Jeffrey Epstein har utsatt henne för något som gjorde henne ”otrygg” när hon besökte Palm Beach-huset, men vill inte säga vad det handlar om. Det förmedlas en vag känsla av att hon är ännu ett av hans offer. Det kan mycket väl vara sant – men det blir också en manipulation i sig eftersom inget preciseras, det bara underförstås att norrmännen bör känna medlidande.
När hon får frågor om vad det var hon hade sett när hon googlade Jeffrey Epstein och mejlade honom sitt käcka ”Det ser inte så bra ut :)”, svarar hon att hon inte minns vad det var. NRK:s reporter invänder att informationen om hans sexövergrepp fanns på Wikipedia vid tiden för hennes googling, men nej, hon kan inte minnas att hon hade sett något sådant.
Det känns elakt och ofint att säga detta – men det är faktiskt riktigt svårt att tro henne.
Och på något sätt förvånar det mig att detta är allt som kommer efter sju veckor. Jag hade föreställt mig att den långa tystnaden behövdes för att hon till slut skulle orka vara helt uppriktig: ”Något i mig begärde hans uppmärksamhet, oavsett vad han hade utsatt andra för. Jag var desperat efter spänning, jag längtade efter utlevelse. Det finns en värld av nihilistisk rikedom som är så härlig att flyta runt i när man väl blivit insläppt. Och så ville jag känna mig vild. Just då sket jag i konsekvenserna.”
För det måste väl vara det som är sanningen? Den på en gång mänskliga och dåliga sanningen.
Läs mer:
Mette-Marit: Jag blev manipulerad av Epstein
Karin Eriksson: Mette-Marit verkar nästan förnärmad
Läs fler texter av Malin Ullgren














