Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Att frukthandlaren Ninos spanade in genom 83-åriga Beppes brevinkast är nog försommarens solskenshistoria.
Men först bakgrunden: Nästan varje dag går Beppe till samma frukthandel på Kungsholmen i Stockholm, där han dricker en halv kopp kaffe med mjölk och socker. När han ramlat i vintras brukade butiksinnehavarna bära hem mat till honom ett tag, eftersom Beppe är en stammis i dess största bemärkelse. Redan det en fin gest – som skulle visa sig livsviktig.
För en dag i våras kom Beppe inte och handlade kaffe, inte heller dagen därpå. Dag tre tog sig handlaren Ninos hem till Beppe, spanade genom fönstret och såg slokande tulpaner. Han rusade in i trapphuset, och genom brevinkastet såg han Beppe ligga på golvet i sitt hem – och ringde 112.
Så räddade en kopp kaffe om dagen Beppes liv. Mitt i Kungsholmen träffar honom nu i full kareta gående mot rött över gatan med sin rullator och en cigg i högsta hugg (31/5).
Frukthandlaren Ninos är en sådan person som estradpoeten Emil Jensen besjunger: ”hör rop på hjälp när ingen annan hör det”, och riktar sig till med orden: ”ni är inte vackrast i världen – världen är vackrast i er” (för att sedan i sista refrängen förstås vända – och inse att sådana människor dessutom är det vackraste vi har).
Historien om Beppe visar hur viktiga de tunna banden i ens liv kan vara.
Historien om Beppe visar hur viktiga de tunna banden i ens liv kan vara. Det är en bra påminnelse om att knacka på hos grannen, att dröja sig kvar för ett snack i bageriet, tobaksbutiken, baren och andra etablissemang i ens närhet.
Men den är inte bara en dröm om vad vi kan vara – utan säger också något om hur samhället faktiskt ser ut, bortom samtidsklageriets narrativ.
Den allmänna bilden som matas oss är ju hur isolerade folk är. Har inte människor blivit allt mer ensamma, och är det inte särskilt kallt i storstäderna? Numera är det bara jag jag jag. Och sedan mobilerna kom hälsar nästan ingen, folk bara skärmar. Många orkar inte ens med jobbiga verkliga relationer, nu är det onlyfans hit och ai-relationer dit, det har man ju hört. Kapitalismen anses ha gjort oss till ensamma öar, själva och själviska.
Eller? Anledningen till att vårt fria samhälle faktiskt fungerar så bra är för att människor inte är egoistiska – utan vill hjälpa till och finnas där för andra. I verkligheten visar en undersökning att 97 procent av svenskarna anser att de har någon att lita på när de behöver hjälp – en av de högsta siffrorna i Europa. Det kan vara en vän eller en familjemedlem – men också handlaren på hörnet.
Läs mer:
Max Hjelm: En reträtt av sällan skådat slag – men kommer utvisningarna verkligen sluta efter valet?
DN:s ledarredaktion: Väljarna begriper vad de får med Centerpartiet
