För ovanlighetens skull lyser siffrorna grönt för biokulturen. Vilka har vi att tacka? Nära nio av tio amerikanska Gen Z:are gick på bio under fjolåret och bland de drygt 30 miljoner användarna på cineasternas sociala mediehem Letterboxd är användare i åldrarna 18-24 den mest aktiva gruppen. ”Kulturen kring film har åter blivit en ungdomskultur”, konstaterade nyligen filmdataanalytikern Stephen Follows i The Economist (11/8). I bild: två unga biobesökare utklädda till Spider-Man.
Vem annars? Om biografen blivit den nya ungdomsgården är ju dess självklara ledare Tom Holland.
Under sommaren har den brittiske skådespelaren dominerat biotoppen, där Christopher Nolans ”The Odyssey” samsats med ”Spider-Man. Brand new day”. Två mycket olika filmer, kan tyckas, även om superhjältar ibland omtalas som vår tids motsvarighet till de grekiska gudarna.
Publiken har under året blivit nära bekant med Hollands pojkiga nuna, särskilt i ”Brand new day” där han gör sin mest ångestridna tolkning av Spider-Man hittills med bokstavligt svartnad blick. Samtidigt är det svårt att skaka av sig känslan av att Holland sällan tas på allvar.
I ”The Odyssey” spelar han Telemachos, prinsen som ingen tror kan fylla sin far Odysseus väldiga skor. Mottagandet på sociala medier har stundtals varit så hånfullt att rollfigurens osäkerhet nästan framstår som självbiografisk.
Ändå flockas publik för att se den akrobatiske britten som 12 år gammal fick huvudrollen i scenversionen av ”Billy Elliot”, filmdebuterade i tsunamidramat ”The impossible” (2012) och blivit en generationsfavorit både som Marvelhjälte och Zendayas kille. Ett mediegullat power couple vars status vida överträffar deras längd (hon är 178 cm lång, han är 173).
Trots att Holland fyllde 30 i somras behandlas han fortfarande som kelgris. Nyligen blev hans gamla Instagrambilder virala på nytt, bland annat en festklädd selfie i pojkrummet med bildtexten ”Party time”.
Vid det här laget borde han vara en etablerad leading man i stället för pojken bakom Spider-Man-masken, den som i senaste filmen kallas ”kid” av Jon Bernthals machoantihjälte Punisher. Kontrasten är inte så märklig. Spider-Man har alltid varit superhjältevärldens charmiga och ungdomliga outsider.
Rollen tycks dessutom ha följt med utanför bioduken. När Batman-, Superman- eller Marvel-skådespelares superkroppar beundras handlar det ofta om att lyfta skrot. Talar man om Holland hamnar fokus snarare på crossfit- och boxningspass. Magrare, mjukare, rörligare. Även hans biffigare fysik i ”Brand new day” behandlas som comic relief när han dyker upp på badhus endast iförd Spider-Man-mössan, i skarp kontrast mot Florence Pughs moget sexiga ex-lönnmörderska.
Alkohol dricker förresten Holland heller inte, något han talat om i samband med sitt alkoholfria ölmärke: zero-alternativet Bero. Det låter förstås sundare än vägen Ben Affleck tog när Batman-rollen sammanföll med depression och alkoholproblem. Hollands erfarenheter verkar ljusare. Det var trots allt på jobbet han träffade Zendaya – eller ”my MJ”, efter hennes rollfigur, som han kallade henne när relationen offentliggjordes.
Deras kemi blev ett hett samtalsämne efter ”Lip sync battle”, där de båda medverkade inför premiären av ”Spider-Man. Homecoming” (2017). Holland gick från ”Singin’ in the rain”-rutin till könsöverskridande eufori till Rihannas ”Umbrella” – en uppvisning av normbrytande dans och självdistans som få manliga stjärnor skulle ha vågat sig på. Klippet blev viralt och har i efterhand mytologiserats som ögonblicket då Zendaya föll för honom.
Samtidigt finns tydliga skäl för Hollywood att hålla fast vid Hollands ungdomliga image, då ju Spider-Man-filmerna hör till Marvels säkraste kort. Övergången från pojke till man på filmduken skjuts därmed upp.
När Holland väl försökt bryta sig loss har resultaten varit blandade. I tv-spelsfilmatiseringen ”Uncharted” (2022) fick han spela en föryngrad version av den flörtiga äventyraren Nathan Drake. Kritikern Brian Tallerico sammanfattade träffande att Holland är en skicklig skådespelare, men här ser han mest ut som ett barn som klätt ut sig till sin favoritfigur från ett tv-spel.
I en podd medgav Holland nyligen att han tidigare behövt ljuga för att marknadsföra filmer som han tyckt varit ”skit”.
Till denna kategori hör bland annat ”Cherry” (2021), ett konstlat skitigt porträtt av en hjärtekrossad slackers resa från militär till blandmissbrukande bankrånare. När Hollands figur får syn på en tjej i plugget och berättarrösten avslöjar att han ”verkligen vill knulla henne” låter det bara falskt och fel. Man vill liksom bara avbryta och bestraffa det fula språket med en hemringning.
Kanske är det denna okaxiga kvalitet som gör Holland till den perfekta idolen för dagens unga publik? En generation som enligt senare års rapporter från UCLA:s Center for Scholars & Storytellers har en närmast asexuell inställning till vad de vill se på duken.
Vad är det som gör Holland så frusen i tiden? Så dömd till pojkighet? Inte kan det väl bara vara en längdfråga. Trots allt var Tom Cruise, Hollywoods främsta ”short king”, ungefär lika gammal när han redan hunnit etablera sig som vuxen filmstjärna – från sexig Ray-Ban-bärande stridspilot i ”Top Gun” (1986) till själsskadad Vietnamveteran i ”Född den fjärde juli” (1989) och sanningsutkrävande löjtnant i ”På heder och samvete” (1992).
Skillnaden handlar delvis om rollval, men kanske också om ett större kulturellt skifte. Numera talar man ofta om filmstjärnans död i en bransch som alltmer bygger på varumärken. ”Det är de här franchisefigurerna som blir stjärnor”, menade Quentin Tarantino i en podd för några år sedan.
Tom Holland må vara 30 år gammal, men i populärkulturens kollektiva fantasi tycks han ha fastnat i övergångsriten. Kortiskungen som inte är stor nog att fylla tronen. Publikens älskade Peter Parker. Hollywoods egen Peter Pan.
Frågan är om han någonsin kommer att få växa upp? Eller om vi ens vill att han ska göra det.
Fakta.Tom Holland
Brittisk skådespelare. Född 1996 i Kingston upon Thames, London. Sambo med kollegan Zendaya sedan 2021.
Slog igenom i pjäsversionen av ”Billy Elliot” i West End 2008. Filmdebuterade fyra år senare i ”The Impossible” (2012).
Är framför allt känd som Peter Parker/Spider-Man. Hans filmer som huvudrollsinnehavare har spelat in över 15 miljarder dollar globalt. Därmed är han redan en av världens mest inkomstbringande skådespelare genom tiderna.
Engagerad i nykterhetsfrågor och driver det alkoholfria ölmärket Bero.
Bioaktuell i publiksuccéerna ”Spider-Man. Brand new day” och The Odyssey som båda hade premiär i somras.
Därefter väntar huvudroller i Paul Kings biograf om Fred Astaire, i Jason Batemans dramathriller ”The Partner” och i Daniele Wiedenhaupts bensindoftande true crime-drama ”American speed”.
Läs recension av ”Spider-Man. Brand new day”