Hemma hos familjen Javid Gonbadi sitter en riksdagsman från Vänsterpartiet, framåtlutad i en fåtölj med ett tydligt ärende. Mittemot honom, en överläkare och släkting till familjen, som också han är fylld av energi. Han vill skriva debattartiklar, kanske demonstrera ensam utanför riksdagshuset.
Mellan de två männen; en tyst mamma, en tyst dotter och en tyst pappa.
De gråter stilla alla tre och håller i varandra. På soffan mellan pappa Amir och 14-åriga Deniz ligger telefonen. Storasystrarna i Iran kan inte nås av familjen alls längre, men vid enstaka tillfällen kan de ringa ut. Nu har det gått tre dygn sen sist. Samtalet varade inte ens i två hela minuter.
Det de fått veta är att de är med sin mormor. Att maten inte räcker till mer än ett mål om dagen nu när bomberna faller runt omkring dem. Och att fönsterrutorna i huset har spräckts av närliggande explosioner.
Släktingen – Davood Javid – för familjens talan.
– Det här brukade vara en glad familj. Vi sågs här och hade livliga diskussioner och skrattade runt matbordet. Även efter utvisningen i oktober fanns det lite kvar av det där, men sen kriget började har de stumnat. Vi läkare kallar det mutism. Man blir så trött och sliten och förlamad av sorg att man blir helt tyst.
Två rum i lägenheten har stängda dörrar. 24-åriga Daryas och 21-åriga Donyas. De hade som barn uppehållstillstånd kopplade till sin pappa, men tappade dessa när de fyllde 18. Vid utvisningen i oktober studerade båda till sjuksköterskor på högskolan i Trollhättan.
Deras fall har uppmärksammats stort och väckt opinion. I fredags tillkännagav regeringen flera förändringar i migrationspolitiken.
Alla tonårsutvisningar stoppas med omedelbar verkan. Om Darya och Donya hade varit kvar skulle de ha omfattats av det beslutet.
Dessutom sa regeringen att just vårdpersonal ska få större möjligheter att stanna framöver, vilket systrarna ju var. Och den som gör ett så kallat spårbyte, och söker uppehållstillstånd på ny grund, ska framöver inte behöva lämna landet. Så som systrarna uppmanades göra – och gjorde.
– På presskonferensen i fredags underkände regeringen sin egen politik. Då måste de också kunna rätta till det som blev fel och ta hem de här två systrarna, säger Tony Haddou (V).
Han är här för att uppvakta familjen, som hamnat i offentlighetens ljus genom de utvisade döttrarna. Centerpartiets riksdagskandidat Réka Tolnai har också tät kontakt med familjen. Det är V, C och MP som hårdast legat på regeringen om tonårsutvisningarna, och nu säger Haddou till den tysta gruppen i soffan att han tror att villkoren kan komma att ändras, även för deras del.
– För första gången på tio år ser vi en annan typ av migrationsdebatt.
Kan man verkligen stifta lagar och ändra regler utifrån enskilda ömmande fall? undrar DN.
– Det har man gjort i alla tider. Lex Sara, och så vidare. Den här regeringen sa att de skulle bringa ordning och reda i migrationspolitiken, i stället har de skapat stor oreda. Nu måste de reparera det som gått sönder. Det är inte heller ett fall, det är en struktur.
Pappa Amir säger att han är tacksam för all uppmärksamhet. Familjen är skör, men helt bestämd i att deras döttrar inte får glömmas bort. Och så tittar han på sin mobil, som om han kanske hade kunnat missa ett försök till samtal från Iran, trots att han vet att han aldrig har den på tyst läge längre.
Hans farbror Davood, läkaren som varit i Sverige i 40 år, säger att han vet att landet kan bättre än så här.
– Raoul Wallenberg. Folke Bernadotte. Vi har hört och sett vilka insatser svenskar gjort i historien. Nu måste Sverige rätta till detta så att det blir rimligt. Så att den här familjen får bli hel igen, säger Davood Javid.
Tillsammans med andra har han försökt utreda möjligheterna för systrarna att åtminstone fly undan kriget. Kanske går det fortfarande landvägen mot Turkiet, men då krävs att man kan visa att man har uppehållstillstånd i ett annat land.
Den femte mars inkom systrarna Javid Gonbadis ärende till Migrationsöverdomstolen. Där överklagar de lägre instansers beslut att inte ge dem studentvisum. Domstolen måste avgöra ärendet inom två månader. Just nu har det ingen förtur.
DN har bett migrationsminister Johan Forssell (M) om en kommentar, men inte fått någon än.
