Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är förmodligen inte helt nöjda med timingen när Irans exilprins Reza Pahlavi på måndag, på deras inbjudan, kommer till Sveriges riksdag.
Pahlavi är äldste son till Mohammad Reza, den siste shahen av Iran som störtades i revolutionen 1979. Shahens Iran var en polisstat som fängslade och torterade oliktänkande, och hans förtryck ledde till en bred revolt som senare slogs ner av de militanta shiamuslimer som grundade den islamiska republiken. Ändå minns vissa iranier den tiden med saknad, ekonomin var bättre och repressionen ändå mindre våldsam än numera.
Kronprinsen i sin tur har hyllat USA:s och Israels anfall mot Iran och så sent som i lördags uppmanade han Donald Trump att fortsätta kriget i stället för att förhandla med den iranska regimen. Detta samtidigt som Trump hotade med omfattande attacker mot civil infrastruktur och bara dagar senare med att utplåna en ”hel civilisation”.
Om prinsen – som själv säger sig vara för iransk demokrati – tidigare framstod som någon som kanske kunde samla den iranska oppositionen har kritiken mot honom ökat i takt med insikten att kriget knappt rubbat regimen i Teheran. Pahlavi må se de amerikanska bomberna som ett ”humanitärt ingripande”, men det är vanliga iranier som tagit smällen, från både bomberna och den islamiska republikens våld och förtryck.
Pahlavi må se de amerikanska bomberna som ett ”humanitärt ingripande, men det är vanliga iranier som tagit smällen
Någon sådan klarsyn verkar dock inte inte ha nått Ebba Busch heller: på en exiliransk demonstration i Stockholm nyligen avslutade hon sitt anförande med ”länge leve shahen”. Frågor om eventuella krigsbrott från USA och Israel avfärdade hon som ”en seminarieövning om folkrätten”.
Och för all del, om kriget hade haft minimala civila offer och följts av en folklig iransk resning hade man möjligen kunnat resonera så. Då hade det kanske också kunnat vara intressant att fråga Reza Pahlavi om hans syn på ett iranskt demokratibygge.
Men även om man, som en del iranier gör, ser honom som ett möjligt redskap för att nå ett sekulärt och demokratiskt Iran, så är det inte där vi är. Regimen tycks tvärtom ha gått stärkt ur den senaste månadens våldsamheter. Just nu kan ingen väg skönjas bort från den människofientliga teokratin som snarare kommer öka förtrycket mot den egna befolkningen.
Visst kan man ändå prata med en iransk kronprins i exil. Men i den mån Pahlavi kan samla människor är det i kraft av sin titel, inte för att han har gjort något för det iranska folket. Han har inte mer legitimitet än någon annan iransk oppositionell.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Ska Trump bli hela världens ofrivillige klimathjälte?
DN:s ledarredaktion: Trump backar igen – men något enormt har ändå gått förlorat
















