Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Förra veckan ställde sig socialutskottet bakom regeringens förslag om att införa ett bidragstak och i morgon klubbas beslutet sannolikt av riksdagen. Det innebär framför allt att familjer med fler än tre barn kommer att få mindre pengar i försörjningsstöd (tidigare kallat socialbidrag).
Syftet är att föräldrarna ska gå från bidrag till jobb, vilket låter bra. Men förhoppningen har ingenting med verkligheten att göra.
Tvärtom menar regeringens egen utredare att förändringen kommer att ha ”mycket begränsade effekter” för att få fler i arbete. Finanspolitiska rådet skriver att arbetslösheten i gruppen inte beror på att det saknas ekonomiska incitament, utan på bristande matchning mellan arbetsgivarnas behov och bidragstagarnas kompetenser. Och med tanke på att familjer som är helt beroende av stöd för att kunna sätta mat på bordet i dag inte får en krona mer än så att de precis når upp till det som klassas som ”skälig levnadsnivå”, är frågan vad de ska dra ner på.
Det som kommer att hända vid årsskiftet, när taket införs, är alltså inte att massa vuxna börjar jobba, utan att barnfamiljer som redan är fattiga får det ännu tuffare. Det betyder fler femåringar med vårskor som klämmer i tårna, tioåringar som tvingas avstå från skolutflykter och tonåringar som möts av tomma kylskåp på eftermiddagarna.
Vi är på väg mot ett paradigmskifte.
Dessutom varnade Bris, Barnens Rätt i Samhället, nyligen för att de ser en ökad risk för att unga dras in i kriminalitet om familjerna får mindre pengar på kontot. Så blev det när Danmark krympte ersättningarna för två decennier sedan, vilket även hade en negativ inverkan på skolresultaten och barnens inkomster som vuxna.
På så sätt riskerar den kortsiktiga besparingen som bidragstaket är att leda till ökade utgifter och minskade intäkter på sikt. Det är egentligen skäl nog för riksdagspolitikerna att rösta nej i veckan.
Men en än viktigare orsak till att sätta ner foten är att vi är på väg mot ett paradigmskifte. Det låter kanske som en överdrift, men det är de facto vad reformen innebär.
För till och med december i år garanteras alla medborgare en ”skälig levnadsnivå”, vilket inte medger en storslagen livsstil, utan fastslår ett minimum som ska vara likvärdigt för alla. Men från och med januari 2027 kommer unga med många syskon att hamna under gränsen – enbart för att de har syskon.
Bidragstaket slår alltså stenhårt mot några av Sveriges fattigaste barn. Och regeringen försöker inte ens dölja att det är avsikten.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Regeringens ISK-populism är genant
DN:s ledarredaktion: Vad har regeringen att säga till alla splittrade familjer?
