Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Onsdagen kan inte ha varit en rolig dag för regeringens utredare Svante Mandell. Han har jobbat i över 1,5 år med den så kallade styrmedelsutredningen, vars uppdrag var att lägga fram förslag på hur Sverige ska nå klimatmålen.
Sagt och gjort – nu finns en över 700 sidor lång utredning i frågan. Och det vanliga i det läget är att regeringen kallar till presskonferens, där utredaren under lite högtidliga former får överlämna luntan till ansvarig minister, presentera sina slutsatser och svara på frågor.
Men inte när det gäller styrmedelsutredningen.
I stället smög regeringen ut ett pressmeddelande, med länk till rapporten. Dessutom kände hela tre representanter för Tidöpartierna att det var nödvändigt att trumpeta ut att de minsann inte tänker gå vidare med det mest centrala i utredningen – ökad reduktionsplikt där mer biobränsle blandas i tanken och höjd skatt på bensin och diesel – trots att båda krävs om målen ska nås.
Vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L) och koalitionskollegan Jimmie Åkesson (SD) sa utan omsvep blankt nej. Och finansminister Elisabeth Svantesson (M) skyllde på att utredningen tillsattes före Trump och Irankriget och att ”det har hänt mycket på två år”.
Det är förvisso sant.
Då kan de som vill lägga extrapengarna på bensin.
Men det är också sant att det poängteras i utredningen att förslagen har utformats så att det inte ska bli dyrare att tanka i Sverige än i jämförbara grannländer och att hushållen ska kompenseras med sänkt skatt på el. Likaså understryks vikten av att det finns tydliga drivkrafter för elektrifiering och att det faktiskt räcker att ha samma drivmedelspriser som andra för att nå dit.
Har vi däremot lägre pris sjunker föga förvånande incitamenten för omställning, vilket det inte bara är Mandell som har påtalat under senare tid.
I remissvaren på Tidöpartiernas sänkning av bensin- och dieselskatten, som träder i kraft den 1 juli, finns kritik från många olika håll om att förändringen minskar motivationen att gå över till fossilfria drivmedel (TT 25/5). Näringslivet, som högerpartier förr brukade lyssna på, understryker att fossilfri energianvändning behöver vara ekonomiskt fördelaktigt i relation till fossila bränslen. Och i stället för att stirra sig blind på ”priset vid pump” bör regeringen stötta hushållen och företagen, så att de blir mindre sårbara framöver.
Det handlar om att styra om politiken till att gynna ett fossilfritt transportsystem genom att på permanent basis göra det mer lönande att ta elbil, cykel och buss – inte som kortsiktigt valfläsk. Därutöver är det inte fel att stärka plånböckerna hos svagare grupper och hos dem som har dålig tillgång till kollektivtrafik.
Då kan de som vill lägga extrapengarna på bensin. Andra föredrar kanske att gå med i en elbilspool.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Ulf Kristerssons bidragstak slår stenhårt mot Sveriges fattigaste
DN:s ledarredaktion: Tidökoalitionen är dyr i drift – svenska folket får ta notan
