Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I fredags var det Matchtröjans dag. Det är en satsning från Barncancerfonden för att via människors fotbollsintresse samla in pengar till barncancerforskningen. I DN kunde vi bland annat läsa om Djurgårdens Hampus Finndell, som själv hade leukemi som barn och som nu är engagerad i kampanjen.
Innebär detta att Finndell och Barncancerfonden enligt polisen uppmuntrar till huliganism?
Den slutsatsen går åtminstone att dra efter ett möte där polisen och Stockholms stad nyligen drog upp riktlinjerna för sitt nya och intensifierade arbete mot risksupportrar. Under rubriken ”I riskzonen” konstaterades att barn ”leker huliganer” redan i förskolan, och som källa hänvisades till en film med två småkillar som hejade på Malmö FF.
Många har redan sett den här filmen, som togs fram av Allsvenskan förra året. Den blev nämligen en omedelbar succé och uppmärksammades i både Sveriges radio, SVT och TV4, där killarna, 5-årige Frans och 3-årige Oliver, intervjuades.
Jag som trodde att problemet med huliganismen låg i våldet snarare än i att, tja, hålla på ett lag.
Men alla vi som blev varma i hjärtat av brödernas starka lagengagemang – eller som själva tagit med våra barn på match – vi har uppenbarligen inte förstått allvaret.
”Klippet kan för vissa verka trivialt, men det visar samtidigt tydligt hur tidiga beteenden formas”, säger Sandra Holmqvist som är teamledare för trygghets- och brottsförebyggande arbete i stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör i Stockholm. Vi talar alltså om beteenden som att sucka över missade chanser och jubla när ens lag gör mål.
Är det vad det innebär att ”leka huligan”? Jag som trodde att problemet med huliganismen låg i våldet – som oavsett vad firmorna själva hävdar dessutom alldeles för ofta drabbar oskyldiga förbipasserande – snarare än i att, tja, hålla på ett lag.
I helgen kunde man exempelvis se hur fans till Paris Saint Germain vandaliserade sig genom Paris efter att deras lag vunnit Champions League, något som för övrigt påminner mer om de upplopp som återkommande följt vinster i hockeyns Stanley Cup än om hur just fotbollssupportrar brukar fira segrar. Att krossa skyltfönster och tända eld på bilar är dock ingenting som följer av att exempelvis bära sitt lags matchtröja.
Men det är inte första gången polisen blandar ihop de här fenomenen. I samband med en match på Sirius hemmaarena Studenternas för några år sedan valde polisen att göra orosanmälan till Socialtjänsten för barn i yngre tonåren för att de genom att vara där befann sig i en ”riskmiljö”.
Jag minns själv första gången min äldsta son var på en ståplatsläktare. Bara några månader gammal låg han i en barnsele med hörselskydd och sov sig igenom 90 minuter. Ett par år senare satt vi tillsammans på familjeläktaren. Och nu får jag reda på att jag enligt polisen därmed uppfostrade honom rakt in i riskzonen för kriminalitet.
Om inte våldsamma supportrar hade varit ett verkligt problem hade man kunnat skratta åt det. Nu känns det mest sorgligt att de ansvariga på både polisen och Stockholms kommun har så liten förståelse för vad problematiken faktiskt handlar om. För ingen tror väl att ett fokus på gullungar som Frans och Oliver kommer få färre unga killar att ge sig ut och slåss?
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Transförbud i idrotten slår mot alla kvinnor
DN:s ledarredaktion: Hamburgare står mot sojafärs – så hamnade skolmaten mitt i kulturkriget
