Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Att Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski anklagar mig (30/8) för att i min beskrivning av tidningens granskning av romregistren kolportera konspirationsteorier är knappast något att förvånas över, allra minst med tanke på hur tidningen agerat i flera av de fall av agendasättande journalistik som jag studerat i min bok ”Rikslikaren”. Där har kritiker regelmässigt avfärdats som just konspirationsteoretiker eller högerextremister.
Själv kom jag när det gäller det senare undan som ”knuten till tankesmedjan Timbro” – vilket dock är felaktigt. I enlighet med Wolodarskis sätt att argumentera i sin krönika kan han därmed sägas ”förvrida fakta”.
När det gäller den hovrättsdom från 2017 som följde på DN:s granskning, och som Wolodarski menar saknas i min bok, så håller jag – som jag påpekat i Kvartal – med om att jag för fullständighetens skull borde ha tagit upp hovrättsdomen. Dock bör mina påpekanden i Kvartal kompletteras med att jag, till skillnad från Wolodarski, inte uppfattar hovrättens utslag som en bekräftelse på att tidningens hantering av avslöjandena om romregistren var oklanderlig.
Och det är just denna hantering som står i fokus av min framställning, vars syfte – i boken i stort – är att undersöka hur en mäktig medial aktör genom urval, inramning och samspel mellan nyheter, kulturbevakning och ledartexter sätter agendan. Min underliggande tes är att journalister formar människors uppfattning av verkligheten – och därigenom påverkar vad som uppfattas som väsentligt.
Min underliggande tes är att journalister formar människors uppfattning av verkligheten – och därigenom påverkar vad som uppfattas som väsentligt.
Som en konsekvens av det, kan man fråga sig i vilken mån som samhällsdebatten och ytterst sett det demokratiska beslutsfattandet påverkas av att journalistiken brister i sina grundläggande funktioner: till exempel i fråga om att synliggöra relevanta samhällsproblem och möjliggöra en rationell och frispråkig debatt om dessa problem.
Konkretiserat till just romregistret, skulle man rent hypotetiskt kunna tänka sig en diskussion om målkonflikter mellan ett värnande om individens integritet och den polisiära hanteringen av kriminalitet som är kopplad till släkter av en viss etnicitet. Eller om hur bejakandet av kulturella sedvänjor ska förhålla sig till släktbaserade enklaver med parallell rättsskipning. I vilken mån förekom den sortens diskussioner i Dagens Nyheters rapportering om romregistren? Jag skulle påstå att de var helt frånvarande.
Det var om den frånvaron som diskussionen borde ha handlat då, när vi i stället fick tröttsamma utläggningar om paralleller mellan 2010-talets Sverige och 1930-talets tyska nazister. Och det är om den frånvaron som diskussionen borde handla nu.
Läs mer:
Peter Wolodarski: Ingår Svea hovrätt också i den agendasättande konspirationen?