Vårt samtal är bara fyra minuter gammalt när Malena Ivarsson slår till med en jungiansk tolkning av en myt. Inte en sekund för tidigt. Att som trogen lyssnare av hennes och Samanda Ekmans podcast ”Till sängs” höra Malena prata om den uråldriga sumeriska myten om Inanna live känns som att vara på plats på läktaren när David Beckham skruvar in en frispark, efter att ha sett det ske i hundratals Youtube-klipp.
Men för dem som aldrig har lyssnat på ”Till sängs” är en förklaring på sin plats. I Mesopotamien var denna Inanna sexualitetens och fruktbarhetens gudinna, som i en berättelse som förklarar årstidernas uppkomst beger sig ned i underjorden, ända till dödsriket. På vägen passerar hon sju portar, och vid varje port måste hon klä av sig någonting, ett kungligt plagg eller ett smycke, ända tills hon står spritt språngande framför dödsrikets härskarinna. Där döms hon till döden som straff för sitt högmod, och får hänga naken på en krok i väntan på räddning.
För jungianer symboliserar Inannas resa till underjorden en nedstigning i det omedvetna och konfrontationen med ”skuggan”, alltså alla fula och osmickrande sidor av ens personlighet som man försökt tränga undan och glömma bort. På vägen tvingas man, liksom Inanna, lägga undan alla sina personor, alltså de sociala masker vi bär inför världen och oss själva.
När Malena Ivarsson skrev sin självbiografi ”Mina liv” tillsammans med Elin Cullhed kände hon sig som Inanna.
– Det har varit som en life review. En sådan som man får i en nära döden-upplevelse, när man håller på att drunkna till exempel. Många som har varit med om det säger att de då plötsligt förstår precis hur de har varit mot andra, eftersom vi alla i grunden är samma.
– Jag har mött olika skuggsidor hos mig själv som jag annars inte velat eller behövt konfrontera, konstaterar hon.
Precis som Inanna har Malena varit tvungen att blotta sig mer och mer under nedstigningens gång. Medförfattarna förenas av ett stort intresse för myter och en besatthet av Sylvia Plath. Cullhed berättar i förordet om hur de båda två hade gått och tänkt på varandra en längre tid, varför Malenas första mejl, som plötsligt singlade ned i hennes mejlkorg under årets ljusaste natt, kan ses som ett exempel på synkronicitet – ett annat klassiskt jungianskt begrepp.
– Jag öppnade Facebook en midsommarafton och såg Elin Cullhed där. Jag tyckte hon såg så himla sympatisk ut. Utan henne hade det inte blivit någonting, säger Malena Ivarsson.
Men det var just när det hade blivit någonting, när boken väl var klar och hon läste igenom slutresultatet, som de allra värsta våndorna uppstod, och identifikationen med Inanna var som starkast.
– Då hängde jag på kroken. ”Ska jag verkligen göra det här”, tänkte jag. Hur ska det bli för alla människor från mitt liv som är med? Det är en annan sak än att vara öppen i podden. Det skrivna ordet stannar kvar.
Hon tog bort en del partier ur boken – men vissa dök upp på nytt när det närmade sig deadline.
– När manuset skulle gå i tryck fick jag så bråttom att en massa saker kom tillbaka in, säger hon och skrattar.
Det gör Malena Ivarsson ofta. Hon har en sällsynt självklar förmåga att blanda allvar med lättsamhet. Liksom ett helt eget tonläge, som omfattar såväl seriösa analyser som förlösande skratt, men ändå aldrig ger intryck av att kränga mellan ytterligheter. En stil som håller för det mesta, utan att brista. Den visar hon återkommande upp i ”Till sängs”, och som lyssnare känner man igen den även i självbiografin.
Man känner också igen de särskilda Ivarssonska anekdoterna. Ofta levereras de i en lakonisk ton – som om det inte var något särskilt med dem – också när de får en att fullkomligt tappa hakan. De tycks aldrig sina, dessa lika udda som intressanta historier, tagna ur ett liv lika fullproppat med innehåll som en novellsamling. Pluralformen i självbiografins titel – ”Mina liv” – är talande. I Malena Ivarssons värld är det liksom självklart att man har sin mittlivskris i Venedig och att man får en dikt tillägnad sig av en irländsk poet.
När jag frågar henne hur det kommer sig att hon har samlat ihop en sådan uppsjö av unika erfarenheter nämner hon sin rastlöshet och sitt livslånga sökande som huvudorsaker.
– På engelska heter det lack, brist. Jag har haft en önskan efter att tillfredsställa den där bristen, ända sedan ungdomstiden. En känsla av att det har varit någonting som ska rättas till.
– Hela vårt samhälle försöker tillfredsställa sin brist, med prylar och resor och skärgårdshus. Och jag har haft möjligheten att resa och att göra alla de här sakerna. Men sen är det ju så att man gör hela den här jättelånga resan bara för att komma fram till att man inte alls behöver resa alls.
Hon skrattar åt sig själv igen. Men inte lika mycket som när jag frågar henne om en av de många anekdoterna i boken, slumpmässigt utvald.
Berätta om privatdetektiven som du hyrde för att spana på den danska kondomförsäljaren.
– Det är inte så lätt att få tag i en privatdetektiv. Han satt i något konstigt radhus i en förort till Köpenhamn, med två schäferhundar. Han jobbade jättemycket med otrohet. Det var hans nisch. Jag tog honom eftersom kondommannen bodde i Malmö.
Denna kondomman, vars produkter Malena blivit anlitad för att marknadsföra, var hon alltså olyckligt förälskad i under en period – så pass att hon hyrde en privatdetektiv för att skugga honom.
– Det visar ju också vad som händer när man lägger allting på en enda person. Eller på ett yrke eller något annat – man tror att det är där själva livet finns. Det är bara så jag kan få en känsla av ro eller lycka. Då kan man göra sådana här absurda saker.
Det blev heller aldrig någonting mellan Malena Ivarsson och kondomförsäljaren.
– Jag var riktigt sur, för jag fick ju aldrig något betalt av honom. De här kondomerna skulle vara så tunna, och han skulle slå RFSU på fingrarna. Jag gick in med liv och lust och marknadsförde dem. Och det gjorde ju att RFSU blev jättesura på mig. Jag tror inte att de har förlåtit mig än i dag. Men jag tänkte, kondom som kondom, det var väl bara bra att folk använde kondomer över huvud taget.
Att självbiografin nu finns för andra att läsa har en hel del med ”Till sängs” att göra. Hon berättar att poddandet med Samanda Ekman gjorde att kunde öppna upp sig och känna att hon har saker att dela med sig av. Podden har dessutom gett henne en ny och yngre publik. Men för äldre generationer har Malena Ivarsson alltid varit ett fullständigt självklart inslag i offentligheten. Hon blev tv-kändis på åttiotalet, i tvåkanals-Sverige.
Hon berättar om när hon började gå i psykoanalys hos Stina Thyberg, Sveriges första jungianska analytiker. Eftersom det var meningen att hon skulle fokusera så mycket som möjligt på sin analys och sina drömmar under den processen tackade hon nej till nästan alla medieförfrågningar under flera år. Men hon behövde ju försörja sig, och försökte lite försiktigt säga något till sin analytiker om att ”hålla igång sitt namn”. Thyberg svarade då lugnt att hon redan var känd så att det räckte och blev över. Och så verkar även Malena Ivarsson själv ha känt ibland.
– Att vara den här sexologen med alla projektioner som det innebär har varit tungt att bära. Det har varit en lättnad att komma utomlands då och då och kunna presentera sig för folk utan att man ser hur den där sexskylten blinkar till i ögonen.
Men i början, när hon var med i tv-programmet ”Sköna söndag”, var offentligheten bara rolig och spännande. Däremot beskriver hon nedläggningen av det mer vågade ”Fräcka Fredag” som ett personligt misslyckande och skildrar i boken hon hur bränd hon blev av den stora medieuppståndelsen kring programmet, där hon gjordes till ett sexobjekt i allmänhetens ögon.
Senare har rollen som offentlig relationsexpert också fört med sig ett evigt skärskådande av hennes egna relationer och deras brister.
– Jag får ofta kommentarer om att jag själv inte har lyckats med mina relationer. Och att lyckas är då att få förhållandet att vara livet ut. Jag tycker att det är fel raster att lägga just på relationer. Det blir ett moraliserande som inte riktigt hjälper oss.
Malena Ivarsson har tre äktenskap bakom sig men är numera sedan många år lyckligt ogift.
– Vi kommer alla med olika bagage. Olika föräldrabilder framför allt. I mitt fall var det en väldigt dominant pappa. Jag kan nästan inte ha annat än lite kantiga förhållanden med män. Så är det bara, konstaterar hon med en munter axelryckning.
Men Malena Ivarsson är knappast den enda moderna människan som har svårt att få kärleksrelationer att vara hela livet. Det är inte minst hennes egen yrkeskår ett bevis på.
– Äktenskapet har ju funnits i 4-5000 år. Det är bara de senaste 100 åren som det har varit så baserat på romantik. Och den där romantiken är så pass lös att man hela tiden går runt och känner efter. Trivs vi? Är vi kära? Har vi ett bra sexliv eller inte? Det är ännu värre i dag när man jämför sig så mycket med alla andra. Alltså måste äktenskapet backas upp av en massa experter. Sexologer, psykologer och vetenskap om parrelationer hit och dit.
Om man når dit kan man också separera med värdighet och en förståelse för att livet för en i olika riktningar
– Jag tror att vi så småningom kommer att få en tredje variant av äktenskapet. I stället för den här gamla med försörjning och den nya med romantik. Där vi kan älska varandra utan att behöva den andre för att uppfylla våra känslomässiga behov. För att må bra, känna sig sexig och allt sånt där, som finns i vår kultur och i alla popsånger. Om man når dit kan man också separera med värdighet och en förståelse för att livet för en i olika riktningar.
Plötsligt avbryts vårt samtal av ett högt ljud utanför fönstret. Vi sitter på Malena Ivarssons kontorshotell på Östermalm med utsikt över takåsarna. Härifrån ser Stockholm för en gångs skull ut lite som Paris. Men nu ekar den grå septemberhimlen av hesa Fredriks tjut. Med ens börjar även mobilerna på bordet att skaka när det nya varningssystemet SE-Alert testas för första gången. Medan jag fortfarande är desorienterad finner sig Malena på en gång och kommentarer lakoniskt oljudet:
– Det är varning för parrelationer.
Sedan skrattar hon igen, högt och vänligt.
Fakta.Malena Ivarsson.
Född i Lund 1949. Flyttade till Stockholm vid sju års ålder.
Utbildad vid Socialhögskolan i Lund och Rigshospitalet i Köpenhamn. Har också läst vid Junginstitutet i Zürich, samt vid både Uppsala och Stockholms universitet.
Malena Ivarssons pappa var präst i Svenska kyrkan och prästgården i Råsunda där hon växte upp omvandlades senare till ett kurscenter för jungiansk psykologi. Hon återvände dit på en kurs om ”I Ching”, den kinesiska ”Förvandlingarnas bok” som Malena Ivarsson själv arbetar med i dag.
Hon har dessutom spalter i Expressen, Senioren och M-Magasin. Gör tillsammans med Samanda Ekman podden ”Till Sängs”, som för tillfället har paus.
Aktuell med självbiografin ”Mina liv”, skriven ihop Elin Cullhed (Polaris). I slutet på oktober kommer även dokumentären ”Sexpredikanten” om Malena Ivarsson på SVT.
Läs fler artiklar av Samuel Levander och läs fler författarintervjuer