Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
”Din kamp är också vår kamp” och ”ditt mod och din uthållighet (…) inspirerar långt utanför Palestina”, skriver Vänsterpartiets riksdagsledamot till en dömd terrorist och mördare. Brevet är en del i en kampanj som ska sätta ljuset på hur palestinier behandlas i israeliska fängelser (Expressen 3/8). Och hon är inte den enda i partiet som skrivit.
Så vad säger Nooshi Dadgostar? ”Det är ju inte stödbrev”, tycker V-ledaren om de stöttande orden. Det enda Vänsterpartiet har gjort sig skyldigt till är lite slarv: Ledamöterna fick namnen på fångarna från Palestinska förbundet, och kollade aldrig upp dem.
Samma argument – att man bara brustit i kontrollen – användes tidigare i somras när Expressen avslöjade att 25 av partiets egna kandidater ägnat sig åt att hylla terrorister, sprida lögner om Förintelsen, fira Hamas terrordåd och sprida antisemitism. Hur lyckas Nooshi Dadgostar, efter en mandatperiod där den här typen av avslöjanden stått som spön i backen, vara så ointresserad av att hålla rent?
Kandidaterna ströks från listorna, men i Almedalen några veckor senare var hon allt annat än ångerfull. Med sedvanlig sävlig arrogans förklarade hon att det i själva verket var andra som var problemet. En rapport från Forum för levande historia hade nämligen slagit faktiskt fast att ”de som sympatiserar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet uppvisar lägre nivåer av antisemitiska föreställningar”. Journalisterna borde ställa frågor till Moderaterna och Sverigedemokraterna i stället! tyckte V-ledaren.
Men studiens resultat säger alltså bara något om väljarna – inte partiet.
Med sedvanlig sävlig arrogans förklarade Dadgostar att det i själva verket var andra som var problemet.
Fakta är dock inte så viktigt för Nooshi Dadgostar. Eller som hon själv uttryckt det (SvD 7/4): ”Jag tycker att politik handlar inte så mycket om kunskap eller de exakta sambanden, utan det är ju en känsla. Känner du att du blir illa behandlad av makteliten? Då är du vänster.”
Renodlad populism alltså.
Med den synen på politik blir också resultatet därefter. I partiets valplattform vill Dadgostar inte ha med några besvärliga frågor att göra. Hon tänker inte ta strid för permanenta uppehållstillstånd, klimatpolitiken har hon sedan länge gjort till något pinsamt som man inte ska besvära väljarna med. Och enprocentsmålet för biståndet, som Tidöpartierna gett sig på? Ja, det har Vänsterpartiet också slopat i sin skuggbudget.
Nooshi Dadgostar orkar inte göra jobbet.
Hennes viktigaste, snart enda, budskap är att allt ska bli billigare, och att någon annan ska betala. Solidaritet – med den egna plånboken.
Är vänsterväljarna nöjda med det? Annars är det nog dags för dem att röra på sig.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: SD kallar motståndarna landsförrädare – det kan aldrig sluta bra
DN:s ledarredaktion: Forssell lugnade sig – efter magiska mötet