Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Efter Sveriges seger mot Ukraina syntes en scen som såg bekant ut men det var så länge sedan jag såg den att den kändes främmande. Det har varit så många förluster att jag nästan hade glömt hur det ser ut när spelare i det svenska herrlandslaget i fotboll firar en seger med fansen.
3–1 mot Ukraina. Sveriges VM-resa har nio liv, slutspelsdrömmen lever.
Graham Potter tog över ett landslag i spillror efter Jon Dahl Tomassons komiska Buttericks-taktik. Potter skulle först och främst lappa ihop ett försvar och stoppa läckaget. Det lyckades han med.
Det här var en match där Sverige hittade hem till sina rötter. Till en identitet som bygger på tätt försvar och effektivitet framåt. Sverige satt ihop som ett lag igen. Det var en kväll där en tro på laget återuppstod.
Graham Potter är en fotbollstränare. Han är inte släkt med den påhittade Harry Potter som kan skapa mirakel men längst fram har Potter sin magiker.
Viktor Gyökeres. Det här var hans match från början till slut.
Det var bara att skicka bollen till Gyökeres så blev det farligt.
Han var den enda som var med av de tre stjärnorna som skulle göra Tomassons Sverige till ett succélag. Viktor Gyökeres, Alexander Isak och Dejan Kulusevski.
Det var bara att skicka bollen till Gyökeres så blev det farligt.
Redan i sjätte minuten gjorde han 1–0. Gyökeres tog emot ett uppspel och lät bollen gå till Anthony Elanga som släppte ut till Benjamin Nygren. Inlägget var välavvägt och målstöten perfekt.
I mål firade målvakten Kristoffer Nordfeldt att han efter alla år som avbytare fått chansen med en stark insats. I början av andra halvlek drog han iväg en lång utspark. Den hamnade hos Gyökeres som slet sig loss och gjorde 2–0.
Viktor Gyökeres var hela skillnaden mellan Sverige och Ukraina den här kvällen.
När Ukraina gick hårt för en reducering slet han sig loss igen, blev fri och blev fälld. Straff. 3–0 av Gyökeres och för första gången på länge hade Sverige slagit ett högre rankat lag.
Det var ett fiasko som stoppades från att fullbordas.
Och man skulle kunna göra om den gamla klassikern och landa i att det var ett litet steg för fotbollen men ett stort för landslaget. Det är att göra segern större än vad den är. Det var ett fiasko som stoppades från att fullbordas.
Potters första seger på tredje försöket kommer snabbt att vara glömd om det blir platt Potter-fall i playoff-finalen mot Polen på tisdag.
Vem minns att Sverige slog Tjeckien i första playoff-steget för fyra år sedan? Den följande och avgörande förlusten mot Polen skrev slutet i det första kapitlet av historien om det förlorande landslaget.
Sverige har fått en extra livlina efter att ha vunnit sin C-grupp
Tar man bara två av 18 poäng i sin kvalgrupp borde man ha bränt alla VM chanser. Men Sverige har fått en extra livlina efter att ha vunnit sin C-grupp i Nations League mot ett gäng enkla lag.
Eller. För Sverige finns inga lätta lag längre. Under resan mot avgrunden förlorade Sverige mot riktigt stora fotbollslag, mot mindre nationer och små fotbollsländer. Mest förlorade Sverige sin egen identitet.
Sveriges traditionellt starka grund har varit raserad. Det fanns inte någon stabilitet. Förvirring och försvarshaverier har ersatt. Istället för bultande bröst – böjda gamnackar.
Potter hade bara haft två matcher på sig att bygga något när playoffchansen kom upp.
Viktigast var att han skulle få spelarna att ta ansvar.
För oss som följt uppladdningen i Valencia har det verkat som att Potter använt dagarna till att pumpa in positiv känsla i truppen. Få spelarna att inte bara anta utmaningen utan gilla den.
Viktigast var att han skulle få spelarna att ta ansvar. Kliva fram och kliva in i duellerna som att varje var den sista.
Och vid slutet av dagen var det viktigaste av allt att Sverige hittade en väg att vinna. Att spelarna tillsammans fick känna hur det är skapa ett segrande lag igen efter att så många gånger snubblat in på förlorarnas allé.
Fembackslinjen gjorde det trångt för Ukraina som återigen fick spela hemma på en neutral plan.
Potter har tidigare sagt att hans Sverige ska spela med fyrbackslinje. Nu blev det en tre/fembackslinje med högerkantens Herman Johansson för första gången från start. Fembackslinjen gjorde det trångt för Ukraina som återigen fick spela hemma på en neutral plan.
Det var omöjligt att på Levantes arena i Valencia inte märka skillnaden i matchens betydelse. Ukraina spelade för sitt krigsdrabbade land, sitt hårt prövade folk, sina soldater vid fronten, sina idrottare som dött i kriget. Sverige spelade för en VM-biljett och för att de där hemma ska få en fotbollssommar.
De svenska supportrarna ville ha en kul kväll. De ukrainska ville visa världen att de fortfarande är ett land som har ett lag som kan spela fotboll.
Barn som lever med kriget i Ukraina hade flugits in för att få gå med spelarna in på planen.
Och på läktaren såg jag stora biffiga män ha tårar i ögonen under nationalsången. På planen fanns bilder av arenor som väntar på att få bli hemmaplan för Ukrainas landslag igen. Ingen vet när det blir.
