Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Nooshi Dadgostar fick vad hon ville i Örebro. Vänsterpartiet hade samlats till kongress för att klubba sin valplattform och ledaren ville att kamraterna skulle surra henne vid masten: ministerposter eller opposition – det skulle fästas på papper. Partitopp efter partitopp vandrade fram till podiet för att försvara formuleringen. Den rubbades så klart inte.
Lika intressant är egentligen vad topparna absolut inte ville ha. Gräsrötterna hade motionerat om att V ska slåss för biståndets enprocentmål i budgetförhandlingarna, samt skriva in motståndet mot kärnkraft och ett försvar av permanenta uppehållstillstånd i valplattformen. Sådant ville inte partiledningen veta av!
V:s kampanj ska nämligen handla om ”kostnadskrisen” – att det är dyrt att vara svensk.
Det är ett anmärkningsvärt strategiskt val.
Socialdemokraterna triangulerar hårt med Tidöregeringen när det gäller migrations- och kriminalpolitiken, där man vill låta lika hårda. Men ärligt talat också när det gäller sådant som kärnkraften, där man inte heller vill lämna någon glipa. Biståndet tänker inte S återställa. Valfläskstävlingen däremot är partiet inställt på att vinna. Magdalena Anderssons enda invändning mot sänkt matmoms och bensinskatt är att det är för lite och för sent.
Den som vill ha något annat har bara Miljöpartiet och Centern att välja på, som till skillnad från V faktiskt återställer biståndet till 1 procent i sina skuggbudgetar.
Det här lämnar ett utrymme för ett mer frihetligt och grönt alternativ. Men det är inget för Dadgostar, som satsar på att veva hårdast i grenen plånbokspopulism. Den som vill ha något annat har bara Miljöpartiet och Centern att välja på, som till skillnad från V faktiskt återställer biståndet till 1 procent i sina skuggbudgetar.
Hur smart Dadgostars manövrerande är går att diskutera. Faktum är att det kan bli en jobbig valrörelse. I synnerhet om Tidöpartierna fortsätter att ligga långt efter oppositionen. Då blir inte det här med samkörda lag så himla intressant. Frågan blir snarare: Kan Ulf Kristersson tänka sig att ta Magdalena Anderssons utsträckta hand, eller planerar han att sätta sig i oppositionsledare Jimmie Åkessons skugga?
Dadgostar blir i så fall helt irrelevant.
Och sen då, om vi hamnar i Vänsterpartiets bästa av världar, där M stängt alla dörrar utom den till SD – S och C måste göra upp med V? Låt säga att Centerpartiet är berett att släppa fram Magdalena Andersson till statsministerposten, och accepterar något riktigt saftigt, som ett slopat karensavdrag.
Ska Nooshi Dadgostar då hellre forcera fram ett nyval? Riskera ett Tidö 2.0? Vill hon förklara för de rödgröna väljarna att det viktigaste är att hon får ett eget rum i Rosenbad?
Det kan bli rätt jobbigt när hon ska ta sig loss.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Putin kan vara på väg att gå på pumpen
DN:s ledarredaktion: Förstår Ulf Kristersson vad han har gett sig in på?
