Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Jag började nyligen kolla på TV4:s dramatisering av Trustorhärvan – ”Golden boys” – och påmindes om hur dessa finansbrottslingar 1997 brände ned till S:t Tropez med stulna pengar, köpte champagne och länsade en Versacebutik. En fick smeknamnet ”Mr No Limit”.
Det fick mig att tänka på regeringen.
Den här veckan hann knappt börja innan Tidöledarna ställde sig på en bussterminal och meddelade att de temporärt kommer halvera priset i kollektivtrafiken.
Det här är tusen gånger bättre än att, som de tidigare gjort, premiera fossildrivna utsläppsmaskiner mitt under en oljekris. Ändå är det svårt att helt glädjas över regeringens nyfunna spenderarbyxor.
Året har kantats av sänkningar av matmoms, bensinskatt och flybiljettspriser (genom stöd till flybolagen). Allt betalas med lånade pengar. Anledningen är kostnadsökningar efter blockaden av Hormuzsundet. Men det här är korta kickar, som att ge dextrosol till ett hungrigt barn. Och den sänkta matmomsen lanserades faktiskt innan Irankriget.
Mattias Svensson skriver bra om beteendet på Svenska Dagbladets ledarsida (26/5): ”på senare år har det blivit något av en självklarhet att staten förväntas gripa in och kompensera svenska hushåll för ändrade ekonomiska förutsättningar”, suckar han och förklarar: ”stigande priser är framför allt en signal om att ta fram bättre och billigare alternativ. Vår klokaste respons på 1970-talets stigande bränslekostnader var att ersätta oljan som energikälla där det var billigast, med allt från bensinsnålare bilar till fjärrvärme i stället för oljepannor och kärnkraftverk för att få el. Om staten däremot ’skyddar oss’ från stigande priser sker ingen anpassning, vilket gör att akuta brister leder till idiotstopp och ransonering.”
Just så.
De kallar det för krispolitik, och det är det väl på sätt och vis: politiskt valfläsk för att lösa krisen som är Tidöpartiernas opinionsstöd
De kallar det för krispolitik, och det är det väl på sätt och vis: politiskt valfläsk för att lösa krisen som är Tidöpartiernas opinionsstöd. Bidragen och skattesänkningarna står som spön i backen nu inför valet.
Alla har fått sänkta matpriser. Sedan fick de som kör bil till jobbet billigare resa. Och därefter de som flygpendlar. Nu kollektivtrafikburna. Näst på tur är väl ett löparskobidrag för oss som går eller springer till jobbet. Eller varför inte en cykel till var och en?
Klart en stor kostnadschock kan motivera riktade stöd till dem som drabbas allra hårdast. Men Tidöpartierna brer på åt alla – då blir det mycket dyrt.
Det är lätt att spendera lånade medel. Problemet med Tidöpolitiken är att de förr eller senare får slut på andras pengar.
Sånt brukade borgerligheten förstå. Men nu är det ju valår, och regeringens kreditkort har no limit.
Läs mer:
Max Hjelm: Tar invandrare svenskars jobb – eller skapar de svenska jobb?
Max Hjelm: Ironiskt nog riskerar regeringens brådska att ge mer makt till experterna
