Sommaren 2000 bänkar sig en halv miljon svenskar framför något alldeles nytt på tv.
”Aktiekväll” sänds i TV4 med Bingolottoprofilen Leif ”Loket” Ohlsson. Den här gången handlar det om en av decenniets stora händelser på Stockholmsbörsen. Telia, som bara sju år tidigare var statliga Televerket, är på väg mot en börsnotering.
Rusningen blir massiv. En miljon svenskar köper snart in sig.
Vi står nu på kulmen av den intensiva börsyra som råder i Sverige vid den här tiden – och som snart ska punkteras.
It-bubblan spricker. Teliaaktien rasar. Hela Stockholmsbörsen sjunker som en sten.
Men det stoppar inte börsifieringen av svensk ekonomi.
Under de efterföljande decennierna fortsätter en massiv omorientering av svenskarnas sparande och landets näringsliv mot börsen. Omfattningen får det att likna en finansiell revolution.
DN har med hjälp av olika källor kartlagt de svenska hushållens totala aktieinnehav sedan 1990-talet – siffror som saknas i officiell statistik.
Genomgången visar att svenskarnas aktieförmögenhet, inklusive pensionsplaceringar, var knappt 60 000 kronor per person år 1995.
I dag äger varje svensk i genomsnitt aktier för över en miljon kronor.
Det handlar om en privat aktieförmögenhet som har vuxit till omkring 10 000 miljarder kronor.
Välkommen till det nya Sverige – ”The Capital of Capital”, som det nyligen hette i tidskriften The Economist.
På ett par generationer har vi gått från ett samhälle där bara några få procent av befolkningen över huvud taget befattade sig med aktier till att nästan alla har placeringar på börsen.
Sverige har blivit en av världens främsta aktieekonomier, beundrad i hela Europa.
Kanske går det att tala om ett finansiellt folkhem.
Björn Rosengren var socialdemokratisk näringsminister under det sena 1990-talets aktiefrenesi och har länge varit aktiv i näringslivet.
– Under 1980- och 90-talen är det en rusch mot aktier i Sverige. Alla stora system kopplas till aktiemarknaden. Man öppnar först pensionerna, sedan försäkringarna, sedan öppnar man AP-fonderna.
– Det är klart att det är politiskt styrt, säger Björn Rosengren.
1980-talets första våg av börsentusiasm ligger helt i linje med tidsandan. Men från politiskt håll finns också konkreta motiv. Svensk ekonomi trampar vatten. Näringslivet behöver en vitaminkur.
Tanken är att kanalisera mer sparande mot börsen för att försörja näringslivet med friskt riskkapital.
Samtidigt avregleras den svenska kreditmarknaden. Tillsammans med stigande aktiekurser för svenska industribolag blir det en stark cocktail.
– Det räckte med att du kunde stava ditt namn så fick du börja på något finansbolag. Finansmarknaden sög upp två årskullar från universitetet, säger Olof Manner, seniorekonom på Swedbank.
I mitten av 1980-talet har han siktet inställt på ett jobb på något av de stora industribolagen, den traditionella karriärvägen för en nybakad Handelsstudent. Men i stället ger han sig in i den nya terräng som ligger öppen.
– Det var vilda västern. Alla var så unga, snittåldern i branschen var 30 år. Det är klart att det var en fantastisk tid när det hände mycket. Sedan var det naturligtvis väldigt mycket konstigheter jämfört med hur det fungerar i dag, säger han.
Motvinden kommer senare. En stor fastighetskris blir en bankkris som blir en valutakris. Som kulminerar i att Riksbanken tvingas släppa kronans växelkurs fri.
– Det var ett sådant tryck, och det var sådana enorma summor för marknaden var fortfarande i cowboystadiet. Det var en väldigt fostrande miljö. Många tjänade väldigt mycket pengar, andra förlorade väldigt mycket pengar, säger Olof Manner.
Men genom hela krisen fortsätter Stockholmsbörsen att gå starkt.
Och konsekvensen av Sveriges ekonomiska storm på 1990-talet blir en rad reformer som riktar ekonomin ännu tydligare mot börsen.
Inte minst handlar det om pensionssystemet. Premiepensionen klubbas i riksdagen 1998, och bygger långsamt ett folkligt aktiesparande i mångmiljardklassen.
Samtidigt riktas svenskarnas tjänstepensioner mot aktier. Fondsparandet exploderar.
Sveriges privata förmögenheter är starkt koncentrerade till landets rikaste. Men i dag är pensionsplaceringarna en utjämnande faktor.
Redan en 35-åring med en månadslön på 42 000 kronor har typiskt sett sparat ihop över 300 000 kronor i aktiekapital genom sin tjänste- och premiepension. Till det kommer egna placeringar och fondsparande.
Stockholmsbörsens vd Adam Kostyàl talar om en bred aktiekultur som Sverige har odlat.
– I grunden handlar det väldigt mycket om att våga låta hushållen ta risker, säger han.
Olof Manner ser också ett djupare skifte i hur vanliga svenskar numera hanterar sin ekonomi.
– Det finns en röd tråd tycker jag, att svenska folket är beredda att ta mer risker. Det gäller inte bara på aktiesidan, det gäller att man har en stor andel lån med rörlig ränta också, säger han.
– Anledningen är kanske att man har haft så goda erfarenheter av börsen över tid. Börsen har gett 11 procents avkastning i snitt under 50 års tid, säger Olof Manner.
Under de senaste decennierna sticker Stockholmsbörsen avkastning också ut. Perioden mellan 1995 och i dag har svenska börsindex tydligt slagit internationella jämförelseindex.
I dag står vi med ett totalt svenskt börsvärde som motsvarar nästan 190 procent av Sveriges bnp.
Inget annat EU-land har en så stor inhemsk aktiemarknad i förhållande till ekonomin.
Björn Rosengren var ansvarig för Telianoteringen år 2000.
– Där gjorde jag en strategisk felbedömning. Jag borde inte ha gjort det till en folkaktie, säger han.
Men den breda ekonomiska rörelsen mot börsen beskriver han som en stor framgång.
– Börsen har gått från att vara en handelsplats till att bli en tillväxtmotor. Vi handlar med aktier i hela det svenska systemet på ett sätt som jag tror är unikt i världen, säger han och fortsätter:
– Att små bolag börsnoteras är inte så vanligt i övriga Europa. Det bildar också som en del i det innovativa vi har i Sverige. Ta Spotify och alla de här bolagen som har startat, egentligen från ingenting.
Den svenska börsrevolutionen, som andra europeiska länder nu avundas, har gett starkare företag och högre pensioner, enligt Björn Rosengren.
– I decennier har man byggt upp ett ekosystem som gör att alla är berörda av börsen. Det har varit oerhört framgångsrikt, säger han, och tillägger:
– Sedan kan man ställa den djävulska frågan vad som händer om börsen totalt skulle krascha. Då är det inte bara de som bor på Strandvägen som slänger sig ut genom fönstret, utan hela folket.
