Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Mellan pyramiderna av vindruvor och ett envåningsutbud av chips ligger en välsorterad tandkrämshylla. Jag är i Schweiz på jobb och väljer tandkrämen med det mest udda namnet. Kukident Haftschutz. Den blir bra när min vanliga tandkräm tar slut. Vad kan gå fel?
Jag brukar ha det som taktik när jag får en restaurangmeny, vars språk jag inte förstår. Jag pekar på det som har flest bokstäver och hoppas på det bästa. Det går oftast bra, förutom en gång när jag fick en trio av rått kött serverat, till frukost.
Mina tandkrämer räcker länge, så det tar en månad innan jag använder min nya.
Jag borstade aldrig tänder som barn. Jag råkade trilla och bita i en metallstång när jag var tio år och gick och grät med en blodig halv framtand. Tandläkaren lagade den, men den underhölls inte av mig.
Lagningen blev fulare och fulare, och jag vågade mig inte till tandläkaren. Då slutar man skratta i stället.
En hinna sprider sig i min mun. Panik, det börjar göra ont.
Jag hann bli 24 år innan tandläkaren med en sekunds arbete slipade bort den smutsiga pricken mitt på framtanden. Jag vågade börja le, jag började borsta mina tänder.
Nästa tandläkare berättade att han alltid lyssnar på rapparen 2Pac när han ska slå ut visdomständer. Han sa: ”Vi har en lång väg att gå du och jag”, och började laga alla mina hål.
Vi lyssnade på 2Pac två gånger, hålen var ett tvåsiffrigt antal och det slutade på en femsiffrig totalkostnad.
Det går en månad efter inköpet i Schweiz, och det är dags att använda min nya tandkräm. Korrespondent Marianne Björklund och jag är i Thailand för att intervjua bärplockare som blev lurade i Sverige, och andra grejer som elefanter som får preventivmedel, buddhistiska munkar i drogskandaler och italienska transkvinnor som får se sina nya kön för första gången.
Tandkrämen är röd, för röd. Jag börjar borsta hårt, för hårt. Det är som att munnen låser sig, tänderna sitter ihop. Tungan fastnar uppe till höger, med kraft öppnar jag munnen, den är illröd. En hinna sprider sig i min mun. Panik, det börjar göra ont. Springer in till Mariannes hotellrum, skriker ut vokaler, sköljer munnen med hett vatten, jag kastar min tandkräm på golvet.
Marianne plockar upp tuben och förstår tyskan. Det är lim för tandproteser. Extra starker.
Läs mer:
Sašas första kåseri: Jag fann ett rep, band fast mig och skrek
Alla DN:s kåserier finns samlade här.
