Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bilderböcker
Emma V Larsson och Emelie Gårdeler
”Kojslottet”
Speja förlag, från tre år
Fanny Flink och Amanda Berglund
”Jag älskar dig i alla väder”
Rabén & Sjögren, från
Sätten att visa sitt barn sin kärlek är många, och i ”Jag älskar dig i alla väder” och ”Kojslottet” visas två varianter, det verbala och det praktiska. I båda berättelserna framställs omsorgen i relation till en utmaning som ses redan i titlarna: stormar, regn och åska respektive att bygga en koja. Meja heter barnet som gör ritningar, snickrar och till sist visar det färdiga resultatet för sin familj, som på ett lagom sätt ifrågasatt om hon klarar av det. De utmanar Meja och låter henne fixa allt själv innan de slutligen överöser kojbygget med beröm.
Meja är berättaren i Emma V Larssons text. Hon fokuserar främst på skogen, kojan och äventyret, med ett språk som bitvis innehåller barnens begrepp, och ibland inte. Därtill är det svårt att höra om upprepningen av somliga ord är en del av textens rytm eller ett olycksfall i lyrikarbetet – som gör att ”koja”, ”bygga” och ”ritning” eventuellt tröttar ut högläsaren.
Men den som bara tittar på bilderna, barnet som lyssnar, har däremot en stor variation att ta del av i Emelie Gårdelers skildring av skogens grenar och blad, stammar, ormbunkar, myror och Mejas röda kalufs. Färgerna är kraftfulla men samtidigt mjuka, och själva kojan är svagt silverskimrande vilket antyder att den främst är synlig i berättarens fantasi.
Amanda Berglund arbetar också med en färgrikedom som gör bilderna till den starkaste delen av ”Jag älskar dig i alla väder”. Fanny Flinks rimmade verser ligger fint på tungan, men i dem finns ingen ambivalens, ingen undertext eller möjlighet till olika tolkningar. Syftet är glasklart och enformigt, att den vuxna berättaren vill tala om för barnet att kärleken är konstant och oberoende av omständigheterna.
Det är i stället i himlens skiftningar, i växtlighetens skuggor och i vädrets omsvängningar som en framåtrörelse hittas. För det är ju så det är, att barnets behov är trygghet, tillit och förutsägbarhet, ingredienser som inte passar så bra för att skapa en spännande berättelse.
Men barnet behöver också frihet och utrymme till att skapa själv, såsom en fantasikoja, och vuxna med förmåga att dela fantasin och ge beröm. ”Jag älskar dig i alla väder” och ”Kojslottet” är inte det mest spännande ett barn kan läsa, men de är utmärkta kursböcker för ett bra föräldraskap.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning