Det blåser upp till Europas största övning i demokrati. Denna söndag och nästa ska nästan 35 000 borgmästare väljas i lika många franska kommuner, där några består av mindre än en handfull röstberättigade.
Andra, som Lyon, har över en halv miljon invånare. Här ställer Jean-Michel Aulas upp i borgmästarvalet.
Den långvarige ordföranden för Olympique Lyonnais (1987–2022) har en alldeles speciell plats inom fransk fotboll.
När affärsmannen Aulas tog över OL i slutet av 1980-talet låg klubben i den franska andradivisionen och var djupt skuldsatt. Tjugo år senare rankade Forbes Lyon som världens 13:e högst värderade fotbollsklubb. Då hade man vunnit Ligue 1 sju år i rad. Året innan hade klubbens damlag tagit sin första ligatitel, den första av hittills 18, varav den senaste kom förra säsongen.
Aulas har slagläge i opinionsundersökningarna inför valet. Och han har, inte minst, en av världens största fotbollsstjärnor i ryggen.
– Jean-Michel Aulas har allt för att lyckas. Det är en person som folk lyssnar på, någon med massor av erfarenhet som vet vart han är på väg. Det visade han inom fotbollen, där han tog Lyon från botten till toppen, säger Karim Benzema i en intervju med L’Équipe.
Till supporterskaran har också den före detta Lyon-spelaren Bafétimbi Gomis sällat sig.
Franska borgmästarval avgörs i två omgångar, där de två kandidaterna med flest röster i första omgången går vidare till en slutrunda enligt principen ”vinnaren tar allt”. Systemet ger ofta upphov till breda allianser och Jean-Michel Aulas har redan visat på visst politiskt handlag, då han samlat en rad mitten- och högerpartier bakom sin kandidatur. Både det franska regeringspartiets kandidat och det traditionella högerpartiets dito har slutit upp bakom Aulas, som får mellan 40 och 45 procent i opinionsmätningarna inför första valrundan.
Lyons sittande borgmästare, miljöpartisten Grégory Doucet, tillskrivs omkring 35 procent av rösterna för sin rödgröna allians och har gjort sitt bästa för att lyfta Aulas potentiella intressekonflikter i rollen som borgmästare.
Den mest uppenbara: Att Aulas fortfarande är vice ordförande i Frankrikes fotbollsförbund och ordförande för damernas högstaliga.
I veckan publicerade en rad kända människor från Lyon en debattartikel där man också ifrågasätter Jean-Michel Aulas täta band till det franska näringslivet och Frankrikes arbetsgivarförening.
Jean-Michel Aulas har själv bjudit på ett par snedsteg. Efter den första tv-sända debatten erkände han att det inte var hans rätta element – ”jag kommer inte från politikvärlden” – för att sedan hoppa av nästa debatt.
Kritiken nådde stormnivåer när den förre Lyon-bossen föreslog att Quentin Deranque, en högerradikal aktivist som dödades i sammandrabbningar med autonom vänster i Lyon den 14 februari, skulle föräras med ett fotografi i Lyons stadshus.
Under tiden som klubbpamp kritiserades Aulas återkommande för att ha överseende med extremhöger-element på Lyons läktare, något vänstern inte varit sen att plocka upp.
– Som ordförande för Olympique Lyonnais har jag alltid fördömt våld på tuffast möjliga sätt, försvarade sig Aulas nyligen.
Under valkampanjen har Jean-Michel Aulas gjort en poäng av att lansera sig som en Lyonnais – en Lyonbo – snarare än en politiker. Den senaste veckan har avståndet till de rödgröna, som länge sågs som förlorare på förhand, minskat med ett par procentenheter.
På söndagskvällen får vi en första indikation på om Frankrikes mesta fotbollspamp får förtroendet att styra landets tredje största stad.
Fakta.De har också gått från fotbollen till politiken – eller tvärtom
Bernard Tapie. Affärsmannen och mediemogulen Tapie hade flera ministerposter i François Mitterands regeringar på 1990-talet, men är kanske mest känd som ordförande för Olympique Marseille. 1997 dömdes han till fängelse för att ha mutat motståndarna i sista omgången av Ligue 1 1993 – samma år som Marseille vann Champions League – för att säkra ligatiteln.
Silvio Berlusconi. AC Milans ordförande var, förutom medieägare och affärsman, Italiens premiärminister vid tre olika tillfällen mellan 1994 och 2011 för det högerpopulistiska partiet Forza Italia, som han själv grundade.
Mauricio Macri. Efter tolv år som ordförande för den argentinska klubben Boca Juniors valdes Macri till borgmästare i Buenos Aires 2007, på en mitten/höger-agenda. 2015 vann han det argentinska presidentvalet för högerpartiet PRO. Fyra år senare förlorade han omvalet.
Fredrik Reinfeldt. Moderatledaren firade stora triumfer med Alliansen och valdes till statsminister 2006 och 2010, innan högerblocket förlorade regeringsmakten och Reinfeldt avgick 2014. Nio år senare valdes han till ordförande för Svenska fotbollförbundet, men utmanades och avgick redan 2025 när Simon Åström blev ny ordförande.
