Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Hela Epstein-fallet är som hämtat ur en febrig foliehatts vildaste konspirationsteorier. Bara det att det är på riktigt.
Den glamoröse miljardären Jeffrey Epstein hade under sig ett nätverk av personer som ständigt försåg honom och hans inflytelserika vänner med nya offer att förgripa sig på, och sekreterare anställda för att ombesörja det praktiska, boka in nya träffar med intet ont anande flickor och unga kvinnor.
Det pågick i så många år.
Skandalens fulla vidd, och alla som på något sätt har koppling till honom, är en följetong som bara fortsätter rulla. Nya namn avslöjas ideligen: kändisar, politiker, företagsledare. Kungligheter.
Nya namn avslöjas ideligen: kändisar, politiker, företagsledare. Kungligheter.
Uppenbarligen blev många inte heller avskräckta ens efter att han dömts.
Den norska kronprinsessan Mette-Marit skriver till honom år 2011 att det inte ser bra ut när man googlar hans namn numera, och lägger till en överslätande leende smiley.
Hon småpratar med honom, kallar honom ”min galne vän”, berättar förtroligt om ett tråkigt bröllop hon varit på. Tycker han att det vore olämpligt om hon tipsade sin 15-årige son om nakenbilder på kvinnor? undrar hon vid ett annat tillfälle. (Ja, samme son som nu står åtalad för en rad brott, däribland våldtäkt och annat våld mot kvinnor.)
Nu när allt uppdagats säger hon att det är ”pinsamt”.
Va? Nej! Att gå rätt in i en glasvägg med en duns och lätt omtöcknad segna ned på marken inför gapande publik är pinsamt. Att upprätthålla en förtrolig relation med en sexbrottskung – det är en helt annan nivå. Eller borde vara.
Experterna frågar sig om Mette-Marit kan sitta kvar. Men för mig är den överordnade frågan: Blir det bestående arvet efter metoo insikten om att inget egentligen någonsin förändras? Att det inte ser bra ut att begå övergrepp mot minderåriga 🙂 Att detta samtidigt bara är just en kosmetisk fråga – man kan alltid välja att titta bort.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Det handlar inte bara om 4-åringen, utan om vilket land vi vill vara
Lisa Magnusson: Varför behandlas Dermot Clemenger som en knasig farbror och inte som en förövare?
