Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Pop
Shakira och Burna Boy
”Dai dai”
(Sony)
Pop
Thomas Stenström
”Leva för alltid”
(Sony)
Den officiellt FIFA-sanktionerade VM-låten är en sak. Den svenska är en annan. För medan den internationella signaturmelodin är skapad för att driva fram den minsta gemensamma nämnarens masspsykos ska den svenska VM-låten liksom både peppa nationen och förbereda oss för det kommande nederlaget. Den mest blygsamma i genren är kanske dansbandet Schytts och svenska landslagets bidrag till militärjuntans VM i Argentina 1978. Låten hette helt kongenialt ”Vi gör så gott vi kan”. Refrängen som innehöll raderna ”stolta svenska traditioner sporrar oss till prestationer” var knappast den inhemska poplyrikens bästa stund. Sverige spelade dåligt och låten gick in på plats sju på Svensktoppen men åkte ut veckan därpå. Argentina vann VM efter att eventuellt ha mutat Peru med 35 000 ton spannmål.
Kännetecknande för kombinationen sport och politik är korruption och kännetecknande för kombinationen sport och musik är hjärndödhet. Kanske helt enkelt för att grupptänkande, inverterad politik och mobilisering förenklar och fördummar. Det är lite som Eurovision fast värre; en musik tömd på ambivalens, ånger, humor och självdistans.
Kanske speglar också VM-låtarna både förhoppningarna och stämningen i landet. ”När vi gräver guld i USA” skrevs när Sverige hävt sig upp ur 90-talskrisen och släppt taget om Jantelagen. Det gick an att spänna bågen.
Inför sommarens fotbollsfest, där Sverige mer eller mindre snubblat in oinbjudna, ska det såklart också finnas en låt. Det är Thomas Stenström som fått jobbet och levererat en lite märklig dänga i moll där texten i princip går ”vi ska aldrig dö/vi ska leva för alltid” om och om igen i tre minuter. Det känns mindre som en hit än en mental affirmation. Som om Stenström redan vet att landslaget kommer flygas hem i förtid och hyllas för att de åtminstone försökte. Och att han själv kommer att behöva stå där på en tillfällig scen i Rålambshovsparken och trösta de sörjande. Ja jo, vi ska åtminstone inte dö än på ett tag.
Den officiella VM-låten ska såklart bedömas på egna meriter, trots att det är Trump-VM med bossen Infantino vid hans sida, hela FIFA osar av korruption och man måste vara miljonär för att ha råd med slutspelsbiljetter. Så lite fräscht känns det ändå att Shakira, som faktiskt varit öppet kritisk mot Trump, gör låten tillsammans med den nigerianska afrostjärnan Burna Boy. Och ”Dai Dai” – vilket ungefär betyder ”kom igen, kom igen” på italienska – är faktiskt en helt rimlig produktion. Inga hetsiga fotbollskörer men väl ett snyggt svängande afrobeat, en effektiv refräng och två bra röster som kompletterar varandra. Vad som förvånar mest är kanske att ett milt vemod skimrar i gitarrerna. Texten är däremot exakt så intetsägande som situationen kräver.
Det är också Shakira som tillsammans med Chris Martin från Coldplay, Madonna och k-popbandet BTS som ska göra finalens halvleksshow. Man kan tänka sig att temat är förbrödring förstås. Lite som när FIFA instiftade ett fredspris bara till Trumps ära. Mycket ska man stå ut med för att få se folk sparka boll.
Läs mer:
Thomas Stenström om VM-låten: ”Ska kunna skrika och dricka bärs till”
