I maj 1979 dömer Stockholms tingsrätt en man till livstids fängelse och utvisning för en lång rad med allvarliga brott. Den då 25-årige mannen fälls för mord, mordförsök, grovt rån, misshandel och otuktigt beteende.
Många drar en lättnadens suck. Mannen har spridit fasa i centrala Stockholm en längre tid. Under sina våldsamma härjningar får han namnet Citymördaren i medierna.
Jan Guillou har i ett klassikerstämplat reportage som publicerades i tidningen Folket i Bild/Kulturfront 1979 skildrat den mörka historien om mannen som kom till Sverige från norra Marocko som 19-åring.
– Jag tyckte storyn var heltäckande för en ny situation i Sverige, säger Jan Guillou.
När mannen inleder sin brottsliga bana handlar det om mindre förseelser som stölder och skadegörelse. Med tiden blir han allt mer aggressiv och börjar slumpmässigt attackera kvinnor på öppen gata. Våldet accelererar i råhet. Flera av offren får allvarliga skador.
1977 knivhugger han en 48-årig kvinna till döds. Året därpå dödar han en 83-årig kvinna som är på väg till sitt arbete som städerska på Hötorgsbaren. Men varför begår han de ursinniga våldsdåden? En teori från dåtiden är att han inte klarade av omställningen från en islamiserad kultur till ett frigjort Sverige.
– Det fanns en väldig ironi i att den här mannen kommer från en by i Atlasbergen i Marocko och möter en våg av porr som i hans hemland skulle ha varit både otänkbar och kriminell, säger Jan Guillou och syftar på att Sverige under 70-talet översållades av sexklubbar och porrbiografer som en följd av den sexliberala våg som sköljde över landet.
Mannen är liten till växten. Väger inte ens 50 kilo. Han är ovan vid alkohol men börjar dricka i sin ensamhet när han kommer till Sverige. Grips för fylleri som vid den här tiden är ett brott.
– I något slags galen desperation börjar han misshandla kvinnor. Det gick alldeles utmärkt. Men sedan började han ge sig på bilar. Då åkte han omedelbart fast. Det var väldigt talande tyckte jag, säger Jan Guillou och påpekar att många säkert föreställde sig en skräckinjagande individ när tidningarna skrev om Citymördarens härjningar.
– Citymördaren var ett slagkraftigt alias. Det fick folk att tänka sig någon som såg ut som Christer Petterson. I själva verket var han mycket späd. Han såg parodiskt ofarlig ut.
Jan Guillou säger att en majoritet av dem som döms för mord i Sverige på 70-talet betraktas som sinnessjuka och får påföljden vård, inte sällan en kortare tidsperiod.
– Sedan dess har det skett ett remarkabelt tillfrisknande i vår mördarstam. I dag är mördarna nästan aldrig sinnessjuka. Men den här mannen döms alltså till fängelse, fast han var en uppenbar dåre. Han förstod inte ens vad det handlade om när domen uttalades i rätten. Han frågade om han fick gå hem då, säger Jan Guillou som bevakade mordrättegången och även träffade mannen.
Enligt honom var det tydligt att mannen var allvarligt psykiskt sjuk.
– Han var svår att kommunicera med eftersom han inte förstod enkla frågor.
I sitt reportage, i Folket i Bild/Kulturfront återger Jan Guillou flera polisförhör med mannen. Mannen erkänner det mesta som han anklagas för. Svaren är raka, robotlika. I ett förhör undrar en polis varför han angriper och dödar den äldre damen 1978.
– Du frågar mej varför. Jag säger att jag har huggit henne. Punkt och slut. Jag fick en impuls att göra det och det gjorde jag, svarar mannen.
Han säger till polisen att kvinnor behandlar honom illa. En polis frågar hur.
– Dom behandlar mej illa, jag kan inte förklara.
Polisen undrar om han umgåtts med många kvinnor i Sverige.
– Svaret är nej nej nej.
2003 beslutade regeringen att omvandla påföljden för mannen till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Man hävde också utvisningsbeslutet.
Förvaltningsrätten meddelade 2013 att vården av mannen skulle fortsätta – nu genom öppen rättspsykiatrisk vård. Det innebär att han inte måste vara intagen på en sjukvårdsinrättning. Risken för att mannen skulle återfalla i brott ansågs dock ”överhängande”.
Sedan dess har vården av mannen fortsatt. Helt nyligen meddelade förvaltningsrätten att vården inte kan avslutas. En chefsöverläkare framhåller att mannen alltjämt lider av en allvarlig psykisk störning. Han saknar sjukdomsinsikt och förmåga till bearbetande samtal kring sin egen brottslighet. Om den rättspsykiatriska vården avslutas och medicineringen upphör skulle detta enligt läkaren kunna leda till insjuknande med ”katastrofala följder”.
Den i dag 72-årige mannen lever sedan länge på ett behandlingshem där det säkerställs att han regelbundet får sina mediciner. Mannen själv har uppgett att han trivs på boendet och att allt går bra.
Jan Guillou menar att mannens öde är en form av justitiemord.
– Han borde ha fått vård direkt och behandlats som den galning han är.
Läs mer:
Trippelmorden blev slutet för Träsket i Stockholm
Mordet på Catrine Da Costa – de papperstunna bevisen som både friade och fällde läkarna
Jan Olsson: ”Jag ville berätta om hur en polisutredning kan gå fel”
