Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
G är definitivt det man ska vara på och det har jag varit länge, precis som Blixten och min kompis Agnes.
Men det handlar i de här tre fallen inte om att vara på gång utan om bokstaven som inleder våra respektive efternamn. Både Blixten och Agnes har varit på G hela livet. Det har inte jag, men i alla fall de senaste 41 åren – så merparten av mitt 71-åriga liv.
Innan jag gifte mig var jag på Z, eftersom jag föddes som Zellén – ett namn som få kunde stava till utan vägledning.
Jag vet inte hur många olika stavningsvarianter på mitt flicknamn jag har sett under årens lopp. Det har varit med ”C” och ”S”, med ett ”l” i mitten och med ”hl” i mitten, ytterst sällan med ”Z” och två ”l”. Och har det någon enstaka gång varit med ”Z” och dubbelt ”l” har den lilla accenten saknats.
Inför bröllopet 1985 berättade jag för arbetskamraterna att jag hade skrivit min sista Zellénartikel eftersom jag skulle byta namn efter vigseln. Några av tjejerna på redaktionen tyckte att det var fel av mig att byta efternamn och hävdade att jag då skulle tappa min identitet. Jag höll inte med.
Killarna på redaktionen tyckte däremot att jag gjorde rätt som bytte – bortsett från en av dem.
– Varför ska jag inte byta, sa jag.
– Fattar du inte att det då kommer att bli selenbrist här på redaktionen. Så kan vi väl inte ha det, sa han och alla vid bordet brast ut i skratt.
Det här var i en tid då selen var på tapeten så gott som dagligdags i nyhetssändningar och tidningsartiklar. Kemi var inte mitt favoritämne i skolan och länge hade jag inte en susning om att selen är ett grundämne.
Hur som helst tyckte jag att det skulle bli skönt att slippa allt bokstaverande när jag gifte mig med Gyllenberg, men rätt snart (jag tror att det var när jag lämnade in kemtvätt) fick jag frågan om jag stavade mitt efternamn med ”J” eller ”G”. Med ”J”, sa jag skarpt och frågade tjejen om hon stavade guld med ”j” också. Hon såg ut som ett frågetecken.
Hur som helst gav mig det äkta ståndet en rätt kul – och framför allt användbar – bokstavskombination: EKG, klart pulshöjande.
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om hur det känns att läsa mammas dagbok.
