Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Mellanåldersbok
Cina Friedner
”Bäst på allt (och lite till)”
Rabén & Sjögren, från 9 år
Cina Friedner är författaren som tagit plats i medvetandet hos många av dagens 10–11-åringar. Förvisso också hos pre-tonåringar och vuxna. Friedner har nämligen en ovanligt stor lyhördhet för de glädjor och sorger som fyller tillvaron, inte minst i mellanstadiet. ”Så himla taskigt” (2019) är titeln på författarens första mellanåldersroman.
Ett antal titlar senare presenterar sig nu ”Bäst på allt”, en berättelse om hur det suger med folk som vet bäst. Och som dessutom vet om det. Men, och det är just dualismen i detta Friedner fångar: det är också ofta fruktansvärt ensamt där uppe på kunskapstoppen. Näst intill plågsamt faktiskt, eftersom den som vet och kan det mesta inte gärna kan rå för att allting tycks gå så enkelt. Skitjobbigt är det också med grupparbeten där bokens Nina förstås förväntas styra upp det hela, samtidigt som ingen vill att hon ska utmärka sig.
För Nina går inlärandet som en dans, men mamma är missnöjd ändå. Det räcker inte att vara bäst, endast megabäst räknas. ”Eyes on the prize baby. Eyes on the prize”, tjatar mamma. De eviga uppmaningarna häftar vid Nina liksom vid mig som läsare. Och med det sociala livet i skolan går det sådär. Nina håller sig mest för sig själv.
Näe, hellre vara en någorlunda tillfreds medelmåtta än att behöva kamma hem storpotten i förtvivlat sorgsen ensamhet.
Och någon ventil behöver varje människa. Ninas heter Astri och är gammal och skör till kroppen men med en inre kraft som blir Ninas livselixir. Till klassen kommer dessutom en ny tjej som visar sig vara minst lika begåvad som Nina. Nya Isolde har också hon en mamma som prioriterar yta framför det som kvider inombords. Isoldes mamma är influerare och inget är för privat för att läggas ut på nätet. Två rätt tilltufsade flickor alltså, men två ensamheter blir så småningom ett ”vi”. Trots allt är Isolde fena på att distansera sig och ge fingret åt både avund och överkrav. Något som är livgivande smittsamt.
Cina Friedner påstår inte att tillvaron är enkel. Tvärtom är emotioner som övergivenhet, avundsjuka, vrede, längtan … svåra att hantera. Livet kräver ett pågående arbete och ett mod att våga ifrågasätta sig själv lika väl som omgivningen. I ”Bäst på allt” gör Cina Friedner läsaren sällskap i försöken att söka strategier för vänskap, det där viktiga vi alla så gärna vill ha men som ofta visar sig vara ganska komplicerat att nå. Något inte minst DN:s just nu aktuella artikelserie om ämnet visar.
Dessutom, vilket är avgörande för bokens kvalitet: även i skildringar av det riktigt pissiga, löper humor, värme och acceptans som en berättelsens undertext. Sträckläsning är ordet.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning
